Ett av människans mest kännetecknande drag är vi gärna imiterar varandra. Vilket är ett utmärkt sätt att effektivt dra nytta av tidigare generationers kunskaper. Det konstaterar Ida Hult, framtidsetnolog och strateg.

– Det är helt nödvändigt att vi imiterar, vi skulle inte orka leva om vi ständigt skulle börja från noll. Men det innebär samtidigt att vi gör det som andra har gjort före oss, utan att ifrågasätta om det är rätt sak att göra, säger hon.

Hon är aktuell med boken ”Ärvda svar – om en framtid bortom gamla sanningar, slitna ord och redan tänkta tankar”, där hon konstaterar att det är bekvämt att säga, tänka och göra det förväntade. Det blir lätthanterligt och behagligt för både mottagare och sändare. Det är förutsägbart och tryggt.

– Den som säger det förväntade kan ofta räkna med att få uppskattning och framgång på jobbet. En sådan person blir en omtyckt kollega. Livet blir smidigare av att följa med strömmen, och det banar väg för att klättra i karriären.

Så långt allt väl, kan man tycka. Men Ida Hult är inne på samma spår som forskaren Mats Alvesson, som använder begreppet ”funktionell dumhet” i betydelsen att vi utför vårt arbete helt okritiskt rakt av enligt regelverket. Det är en följsamhet som blir ett hinder för utveckling.

Läs också: Dags att kasta dumstruten

– Alla företag är måna om att jobba med förbättringar. Effektiviteten ska ökas, riskerna minskas. De ska jobba på samma sätt som tidigare – fast lite bättre. Detta fokus döljer behovet av nytänkande och minskar möjligheten att komma till nya insikter. De flesta organisationer hävdar att de står inför stora utmaningar och är på en förändringsresa. Då måste man också vara för ändring och öka nytänkande och kreativitet. För det har vi få processer och strukturer. Om det går bra för företaget så upplevs förslag om genomgripande förändring inte bara obekvämt och omotiverat, utan till och med nästan som ett svek.

Det mesta i våra liv bygger på olika former av ärvda svar, konstaterar Ida Hult.

– Vi får vårt behov av trygghet tillfredsställt, känner kontroll och det bidrar till en starkare samhörighet. Vi kan spelets regler, och agerar utifrån dem. Nu är det dags att börja bryta mot dem, även om det känns obehagligt, säger Ida Hult. 

För ett företag gäller det att hinna upptäcka att det som en gång har varit en väg till framgång kan bli en återvändsgränd. Ungefär så som det var för Kodak när digitalfotografin svepte fram, eller för Sony som missade den uppenbara möjligheten att vinna mp3-marknaden för musiklyssnande.

– Istället för att låta det vi gjort tidigare styra vad vi gör härnäst så måste vi utgå från framtiden för att kunna skapa den framtid vi vill ha. Inte bara hamna någonstans dit vi kommit genom att köra på som tidigare. Då hjälper det inte om vi hela tiden blir duktiga på att köra snabbare.

Hon menar att ett vanligt misstag är nöja sig med en diffus bild av framtiden. 

– Det gäller att göra framtiden mer verklig, så att det går att ha tydliga framtidsbilder att leda ifrån. Vi behöver omvända ”roadmaps” som börjar med målet och tar oss tillbaka till start.

Det är många, både företag och individer, som befinner sig i ett allt snabbare snurrande ekorrhjul. Det här ”själlösa görandet” är föreställningsförmågans största fiende, enligt Ida Hult. Vi måste lära oss att kapa våra tankar så att vi kommer loss. 

– Ärvda svar utgör recept för att inte förändra. Vare sig på jobbet eller privat. Om vi möter vår oförutsägbara framtid med gårdagens tankar leder det till en slags förlamning. Vi kan inte möta stora utmaningar på rutin. Med gamla vanor skapar vi lösningar för världen vi haft istället för morgondagen. Det går inte längre att förlita sig på gårdagen, säger hon.