Att ha för lite att göra på jobbet låter kanske som ett drömscenario för en del, men stanna upp och tänk efter. Tänk att du varje dag blir klar långt innan arbetsdagen är slut och att du sitter där, dag in och dag ut, utan några arbetsuppgifter. Du har redan gjort allt som behöver göras.
– Det är helt fruktansvärt. Jag mår så dåligt av det här och skäms över att sitta och rulla tummarna, berättar Agneta.
Hon heter egentligen något annat men vill vara anonym, för hon har erfarit att hennes situation inte är så populär varken hos arbetsgivare eller kollegor.
Agneta har under sitt 30-åriga arbetsliv till största delen slitit med att ha för lite att göra – eller med att hon helt enkelt är för effektiv.
– Jag känner mig väldigt ensam; detta är inget som man pratar om, säger hon.
Utmattningssyndromet som är en följd av understimulans fick 2007 namnet boreout av två schweiziska forskare. Det är inte lika omtalat som utbrändhet, som är dess motsats, men kan vara minst lika problematiskt för den som drabbas.
– Boreout kan leda till passivitet, depression och en sorts regression där man känner att man går tillbaka, inte får användning för sin kompetens och helt enkelt riskerar att förlora den. Det är absolut ett problem som ska tas på allvar, säger Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet i Stockholm.
Namnet är kanske nytt, men inte syndromet. Töres Theorell berättar att man inom arbetslivsforskning har studerat monotoni, som är närbesläktat med boreout, i över 40 år. Det handlar om att bli uttråkad av ett enahanda arbete med för få arbetsuppgifter och för liten möjlighet att påverka.
Orsaken kan ofta härledas till dålig ledning.
– Det är svårt att säga hur vanligt det här är, men när det förekommer är det ofta systemet och en dålig ledning som ligger bakom att en person drabbas, säger han.
Detta bekräftas också av Agneta. De få gånger hon har vänt sig till chefen har hon mött liten förståelse för sin situation.
– Jag upplever att det inte är accepterat, varken bland chefer eller kollegor, att säga att man har för lite att göra. Det möts bara av förvirring och jag upplever att jag ses som ett problem; jag blir en belastning, säger hon.
Inte heller bland kollegor vågar hon vara ärlig och öppen med hur hon har det.
– De tittar snett på mig och tycks se mig som ett hot. Det är lätt att bli utmobbad ur arbetsgruppen om jag är för ärlig med hur jag upplever arbetssituationen.
För den som drabbas av boreout ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Kroppen utsätts för inre stress, och det finns inget tydligt svar på vad den som drabbas ska göra.
Varken Agneta eller Töres Theorell har någon lösning.
– Jag skulle rekommendera dig att byta jobb om du drabbas av det här, säger Töres Theorell.
Agneta vet dock av erfarenhet att det inte alltid heller är en lösning.
– Det beror helt på vem som är chef. Du kan ha tur att komma till en arbetsplats där de gillar högt tempo och effektivitet, men min erfarenhet är att det är sällsynt.
Efter att ha förlorat ett arbete när hon berättade om sin situation har Agneta valt att inte gå till cheferna och be om mer arbete.
– Men det är ju hemskt. Jag vill ju göra nytta. Jag är en resurs och älskar att arbeta, säger hon.
Publicerad