Forskare: ”Chefsmobbning är ett större problem än vad vi tror”

Chefsmobbning är ett förhållandevis sällsynt spår inom vetenskapen, såväl i Sverige som internationellt. Merparten av forskningen om kränkande särbehandling i arbetslivet har hittills istället ägnats åt nedåtgående mobbning, det vill säga när en chef trakasserar en medarbetare, eller horisontell mobbning, alltså när en kollega utsätter en annan. Bristen på forskning om chefsmobbning var skälet till att Christina Björklund, docent vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet i Stockholm, för ett antal år sedan bestämde sig för att studera just detta fenomen.

Hennes arbete resulterade i forskningsrapporten Chefer i skottlinjen, som publicerades 2018 och som innehåller ett antal delstudier. En av dem baserades på registerdata från 18 000 chefer i både privat och offentlig sektor. Det visade sig att totalt 3,2 procent av cheferna var utsatta för frekvent mobbning på jobbet.

– Det är en hög förekomst och innebär att chefsmobbning är ett större problem än vad vi tror. För arbetsmarknaden i stort är siffran visserligen åtta-nio procent, men för chefer finns troligen ett mörkertal eftersom det är förknippat med stor skam att bli utsatt för mobbning, säger hon och fortsätter:

– Mobbning handlar om maktrelationer och då tänker vi per definition att det är chefer som utsätter andra. Att ha formell makt är en sak, men det kan också finnas en informell makt i form av grupperingar och experter på arbetsplatsen som kan vara starkare och som kan göra att chefen hamnar i kläm.

Förekomsten av chefsmobbning varierade mellan olika branscher. Inom statlig sektor uppgav 6,9 procent av cheferna att de var utsatta, vilket var den klart högsta noteringen i undersökningen. Inom kommunal sektor var motsvarande siffra 3,5 procent, inom landsting 2,5 procent och inom privat sektor 2,3 procent. Fler kvinnliga än manliga chefer svarade att de var utsatta för mobbning – 3,5 jämfört med 2,7 procent. På frågan om varför chefsmobbning, baserat på siffrorna ovan, tycks vara vanligare inom statlig sektor, svarar Christina Björklund:

– Tyvärr vet vi inte detta säkert genom siffrorna i studien. Universitet var inkluderade i den statliga gruppen och dessa har ofta en hierarkisk struktur och intern konkurrens. Det kan ha påverkat utfallet.

I en annan delstudie i rapporten intervjuades 22 chefer som hade varit utsatta för mobbning på jobbet, varav merparten kvinnor inom offentlig sektor. Christina Björklund fann här att chefsmobbningen kan ta sig många uttryck. Det kan handla om en mer eller mindre subtil men kontinuerlig exkludering – till exempel att anställda inte svarar på chefens mejl eller deltar i de möten som chefen arrangerar. Det kan också röra sig om förtal och ryktesspridning bakom ryggen, liksom om öppna konfrontationer och personangrepp. Det vill säga: chefen motarbetas och får svårt att utföra sitt uppdrag, vilket vanligen leder till skam, stress, utmattning och depression.

– Den subtila utsattheten behöver inte alltid eskalera, men den får ändå chefen att må allt sämre utan att individen själv alltid förstår varför: ”kanske är det så här att vara chef?” Andra gånger övergår det subtila till rena trakasserier – till exempel fick en chef hemskickat avföring. I vissa fall brakar det loss redan från början med utskällningar på möten under de första dagarna, säger Christina Björklund.

I intervjustudien framkom också att det tycks finnas ett antal specifika situationer där chefsmobbning ofta uppkommer. Det kan vara när chefen är ny på sin position, när deras roller och ansvarsområden är otydliga, när det finns en negativ syn på ledarskap inom organisationen och när det ska genomföras organisationsförändringar.

– Många av de intervjuade hade varit framgångsrika chefer tidigare, men på det nya jobbet totalhavererade allt. Det spelar inte så stor roll om man är erfaren eller inte, utan det är relationerna och omständigheterna på den nya arbetsplatsen som har betydelse. Ett vanligt fenomen som ökar risken för mobbning är när man som ny chef ska ta över en dysfunktionell grupp. Då kan chefen utsättas för rovjaktsmobbning på grund av att vissa känner sig utmanade: ”du ska inte tro att du kan mer än mig”. Även vid organisationsförändringar, när chefen kanske ska genomföra vissa jobbiga beslut, ökar risken.

De intervjuade cheferna berättade också om sina strategier för att lösa problemet. Några sådana kunde vara att söka stöd från olika håll – till exempel från högre chefer – eller att försöka konfrontera förövarna genom att påtala deras oacceptabla beteenden. Den senare strategin kunde snarare förvärra läget, enligt Christina Björklund. En klar majoritet av cheferna lyckades emellertid inte få stopp på mobbningen utan såg sig tvungna att lämna sin tjänst och sluta på arbetsplatsen efter en tids sjukskrivning. Åskådareffekten, det vill säga att omgivningen är passiv och bara tittar på, och bristande stöd från ledningsgruppen är två tungt vägande faktorer till att mobbningen kunde fortgå trots chefens initiativ till att få slut på den, berättar Christina Björklund.

– Gemensamt för många chefer är att de inte kände att de hade organisationen bakom sig, utan istället verkade mobbningen få fortsätta. På mindre orter kan det finnas en vänskapsmakt, alltså att den som utsätter dig kanske är bästis med din chef vilket gör att processen inte stoppas, säger hon och fortsätter:

– Arbetsplatser måste enligt lag ha tydliga riktlinjer för hur chefer och HR ska agera när en anställd utsätts för mobbning, men när chefer hamnar i skottlinjen finns tyvärr sällan några sådana riktlinjer. Det är därför viktigt att påminna om att arbetsmiljölagstiftningen även gäller cheferna.

Enbart tre av de 22 intervjuade deltagarna fortsatte som chefer på andra ställen i ett senare skede, vilket alltså indikerar att mobbningen kom att utgöra en form av före och efter-situation i deras karriärer.

– Mobbningen gjorde flera av cheferna extremt nedbrutna som människor. Ett problem är att det finns skam kring att bli mobbad som chef. Man skyller på sig själv och ifrågasätter sitt ledarskap, vilket gör att mobbningen bara pågår tills kroppen inte längre orkar, säger Christina Björklund och fortsätter:

– Men det är inget att skämmas över. Alla personligheter kan utsättas för mobbning i vissa miljöer och av vissa människor. Det är viktigt att prata med någon utanför arbetsplatsen, exempelvis någon inom vården eller en annan chef som kan ge råd. I de flesta fall är det bäst att byta jobb så fort det går.

Christina Björklund hoppas att hennes forskning ska bidra till att chefsmobbning får mer uppmärksamhet.

– Varje fall av mobbning är inte bara en tragedi för individen utan också förödande för samhället. Många av de chefer som blir utsatta är duktiga och ambitiösa, men orkar inte gå vidare till nya positioner efter mobbningen. Vi måste därför ta denna arbetsmiljöfråga på allvar och öka kunskapen om den.

Läs mer om forskningsrapporten genom att klicka här.