Aspekt

Arbetsmiljö

”Ilskan sprider sig” – forskaren om det höga tonläget i debatten

Publicerad

Det brukar vara viktigt för politiska ledare att framstå som positiva och värdiga, men under de senaste åren har vi fått vänja oss vid en argare politikerstil. Forskaren Karin Wahl-Jørgensen ser hur Donald Trump har banat väg för en retorik präglad av vrede – och ilskan verkar smitta.

Under sin tid som president har Donald Trump skrivit ett hav av arga inlägg i sociala medier och gått till direkta angrepp mot personer han ogillar. Han har kallat politiker i oppositionen ”knäppa”, ”sjuka”, ”lata”. Och han har gjort det till en vana att i versaler attackera medier med anklagelser om ”fake news”.

Att som president vara arg i offentligheten är ett nytt fenomen, menar Karin Wahl-Jørgensen, professor i journalistik vid Cardiff University i Storbritannien.

− Historiskt har det förväntats att politiker ska ha kontroll över sina känslor, men Donald Trump bryter distinkt mot det. Han ser inte ut att ha kontroll och verkar ofta väldigt arg, säger den danskfödda medieforskaren.

I sin forskning undersöker hon hur känslor inom politiken hanteras i medierna och under de senaste åren har hon följt rapporteringen kring Donald Trump. Hon beskriver det som att vi just nu ser en våg av det hon kallar ”ilsken populism”. Donald Trump är ett exempel, men hon nämner även Brasiliens president Jair Bolsonaro, Filippinernas president Rodrigo Duterte och Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

− De förenas av sin ilska och sin exkluderande retorik, och detta verkar ha varit till deras fördel. De har lyckats tilltala vissa grupper av väljare som tidigare inte har känt sig hörda, säger hon.

Donald Trumps sätt att uttrycka sig är ur ett historiskt perspektiv unikt, men hans stil är alltså samtidigt en del av en bredare utveckling. Karin Wahl-Jørgensen hänvisar till författaren Pankaj Mishra och hans bok Age of anger, som tar ett grepp om det växande hatet i världen. Karin Wahl-Jørgensen konstaterar att vi lever i en tid där ilska generellt har fått en viktigare funktion än tidigare vid mobiliseringen av politiska rörelser.

− Det märks i retoriken bland populistiska ledare – men paradoxalt nog också i hur deras motståndare bemöter dem, säger hon. Hon tar Black Lives Matter som exempel på en rörelse som i stor utsträckning hämtar kraft i ilskan. Parallellen mellan Donald Trumps retorik och ilskan som uttrycks av Black Lives Matter-demonstranterna ska dock dras med försiktighet, betonar Karin Wahl-Jørgensen.

Karin Wahl-Jørgensen.

− Det är inte samma sak när ilska uttrycks av en president som när den kommer underifrån. Ilska har alltid varit ett gångbart redskap för grupper som saknar politisk röst. Det har alltid varit en viktig kraft i politisk mobilisering, men just nu tycks det vara mer framgångsrikt än tidigare, säger hon.

Risken med att använda ilska som ett politiskt redskap är att det bidrar till mer polarisering i samhället, förklarar hon.

− Det gör det svårare att tala konstruktivt över olika gränser och minskar möjligheten att existera i fred, sida vid sida. Behovet av solidaritet och medkänsla har kanske aldrig varit större än nu, säger hon. För de amerikanska medierna har Donald Trump inneburit ”en svår huvudvärk att hantera”, menar Karin Wahl-Jørgensen. Inte nog med att han genom sina anklagelser om ”fake news” riskerar att underminera mediernas trovärdighet, i sina egna tal och twitterinlägg har han ofta spridit desinformation eller rena lögner, och det är ovanligt för en president.

− Som journalist blir man plötsligt tvungen att avslöja att presidenten ljuger, och det har inneburit ett paradigmskifte. Presidenten har av tradition ansetts ha hög trovärdighet. Det presidenten säger har förutsatts vara noga genomtänkt – och sant – men det har man fått omvärdera nu, säger hon. Hon ser ett samband mellan det hon kallar ”ilsken populism” och problemet med spridandet av falsk information.

− När de här politikerna eldar på ilskan hos sina väljare gör de ofta det genom att knyta an till falska uppgifter eller konspirationsteorier. Vi får en situation där olika aktörer hävdar att olika saker är sanna och det skapar en form av kaos som verkar gynna populister.

Något som ytterligare har försvårat mediebevakningen av Donald Trump är det faktum att han han varit så aktiv i sociala medier – fram till avstängningen i januari – menar Karin Wahl-Jørgensen.

Tidigare presidenter har varit sparsamma med offentliga uttalanden, men Donald Trump kunde göra flera utspel om dagen.

− Det har inneburit en utmaning för medierna i och med att allt presidenten skriver per definition anses värt att berätta. Vad han än twittrar så har det ett nyhetsvärde just för att han är president. Hon tar det uppmärksammade covfefeinlägget som exempel. Våren 2017 twittrade Donald Trump ”Despite the constant negative press covfefe”. Efter det spekulerade alla i vad det där ”covfefe” egentligen stod för. Var det en förkortning? Ett kodord? En felskrivning? Trots att ingen visste vad inlägget egentligen betydde fyllde det nyheterna.

Hon beskriver det som att Donald Trump verkligen har satt de amerikanska journalisterna på prov, men under hans tid som president tycker hon att medierna har blivit bättre på att hantera de nya utmaningarna.

− Numera ser vi att såväl traditionella medier som företagen bakom sociala medieplattformar är beredda att påtala och avslöja när Trump kommer med falsk information, säger hon. I de nordiska länderna syns utvecklingen mot en mer ilsken politisk retorik i synnerhet bland högerpopulister, menar Karin Wahl-Jørgensen. Däremot verkar retoriken inte lika framgångsrik här som i många andra delar av världen.

− De nordiska länderna har en lång historia av att betona solidaritet och samarbete. Det tror jag gör det svårare att nå framgång hos väljarna med den här typen av retorik, säger hon.

Hon beskriver det som att Donald Trump har haft stor betydelse för utvecklingen mot ett mer aggressivt debattklimat, men att han inte längre är president innebär inte nödvändigtvis att det politiska samtalet blir lugnare framöver.

− Vi såg under första valdebatten i höstas hur Joe Biden blev väldigt arg och bad Trump att ”hålla käften”. Det kan ses som ett exempel på Trumps förmåga att framkalla en sådan här retorik hos andra, säger Karin Wahl-Jørgensen. Hon skulle inte bli förvånad om vi får se fler arga populistiska ledare framöver.

− Jag önskar att detta blir en parentes i historien, men jag tror tyvärr att det kommer att hänga kvar ett tag.