Krav från flera håll: revisorer måste kunna hållbarhet

Strävan mot ökad hållbarhet i samhället har blivit allt mer aktiv, bland annat på grund av alarmerande uppgifter i IPCC:s uppmärksammade rapport från i somras. Det är både regleringar och marknadskrafter som driver på, och exempelvis förväntas fondförvaltare och pensionsbolag se till att deras investeringar är så hållbara som möjligt.

– Men i dagens läge är det svårt för en investerare att få en klar bild av hur hållbart ett bolag egentligen är. Det finns ingen enhetlighet i rapporteringen, säger Magnus Schmauch, rådgivare inom bland annat hållbarhetsfrågor på Finansinspektionen.

EU:s nya taxonomi för miljömässigt hållbara investeringar, som är under arbete och på väg att implementeras de närmsta åren, ska bidra till att bilden klarnar. Taxonomin handlar i detta läge om klimatfrågor och drar upp riktlinjer för att det ska bli tydligare vilka ekonomiska verksamheter som bidrar mest till EU:s miljömål.

– Det finns för närvarande flera parallella standarder som används, och det gör att hållbarhetsrapporterna blir svåra att jämföra. Så nu skärps reglerna på vad bolagens hållbarhetsrapportering ska innehålla och hur nyckeltalen tas fram.

Fler bolag omfattas

Det handlar om den del av EU:s redovisningsdirektiv som hittills kallats Non-Financial Reporting Directive (NFRD), och som nu byter namn till Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). Det nya regelverket kommer bland annat att rymma de nya reglerna för den lagstadgade hållbarhetsrapporteringen och krav på att rapporteringen ska ske enligt en EU-gemensam standard. Detta ska börja gälla från 1 januari 2023.

Samtidigt utökas enligt förslaget kretsen av bolag som omfattas av kraven. Hittills har kraven gällt bolag som är noterade på en börs och som haft mer än 250 anställda, men när det nya direktivet genomförts kommer rapporteringen för alla företag som noterats på en börs, oavsett storlek, att styras av det.

– I praktiken kommer det att vara ännu fler som anpassar sig till de nya reglerna. Det blir i många fall en förväntan från marknaden, och till exempel kommer de som är underleverantörer till storbolag att uppmanas att visa upp tydliga siffror om hållbarheten i det egna bolaget för att storbolagen ska kunna redovisa till exempel sin miljöpåverkan eller sociala påverkan, säger Magnus Schmauch.

Obligatoriskt i utbildningen

Även revisorsdirektivet är under uppdatering. CSRD innehåller flera ändringsförslag som bland annat gäller olika kunskapskrav. Dessutom pågår ett arbete med att ta fram en global standard för hållbarhetsredovisning som är parallell med IFRS.

– För att kunna göra revision på de hållbarhetsredovisningar som bolagen måste ta fram framöver, så krävs god kompetens inom hållbarhet. Det är rimligt att det är revisorn som tar uppgiften att göra ett uttalande om hållbarhetsrapportens korrekthet, men då gäller det alltså att ha en utökad kompetens jämfört med vad som behövs i dag. Det här ökar helt klart pressen på revisorerna.

Magnus Schmauch konstaterar att det i CSRD finns krav på att revisorsutbildningen ska ge kunskaper om hållbarhet, och att sådan kompetens om förslaget blir verklighet kommer att vara nödvändig för att man ska kunna bli godkänd revisor från 2023.

– Men givetvis måste dagens yrkesverksamma revisorer också ha denna kompetens. Just nu handlar det i första hand om miljöfrågor, men framöver kommer sannolikt även andra delar av hållbarhet att ingå, som sociala frågor och bolagsstyrning.