Aspekt

Arbetsmiljö

Svenskarna är passiva vid etiska överträdelser på jobbet – så kan du agera

Publicerad

En betydande andel av svenskarna har bevittnat oetiska aktiviteter på jobbet – men majoriteten valde att inte slå larm om överträdelserna. Det framkommer av en nordisk undersökning. ”Jag tycker att det är en oroväckande hög andel som väljer att inte göra någonting”, säger Anna Romberg, forskare i affärsetik tillika medgrundare av initiativet Nordic Business Ethics.

Snatteri, svågerpolitik, ledarskap på tvärs med företagets officiella värdegrund, mutor och respektlösa beteenden. Detta är några av de vanligt förekommande etiska övertramp i jobbet som rapporteras av deltagarna i undersökningen Nordic Business Ethics Survey 2020, framtagen av Nordic Business Ethics. Medgrundaren Anna Romberg har lång erfarenhet av arbete med affärsetik, bolagsstyrning och regelefterlevnad på företag som Telia och Getinge. För ett antal år sedan noterade hon att många företag och organisationer pratar vidlyftigt om vikten av etik, moral och hållbarhet i verksamheten. Hon blev då nyfiken på hur det är ställt med de etiska kompasserna i praktiken och bestämde sig för att ta reda på det genom att skapa den nyss nämnda undersökningen. Den bygger på svar från 4000 respondenter i Danmark, Sverige, Finland och Norge. 50 procent av deltagarna jobbade inom offentlig verksamhet medan den andra hälften figurerade inom privat sektor. Majoriteten var anställda, men också högre chefer medverkade. 

– Inget företag har som mål att vara oetiskt, men vi ville med rapporten samla in anställdas uppfattningar om hur etiken på arbetsplatserna överensstämmer med företagens prat om etik, säger Anna Romberg.

 

Totalt 85 procent svarade att det är viktigt för dem att bolaget agerar och uppträder etiskt, och detta anses ofta viktigare än såväl lön som titel, berättar Anna Romberg. Vidare hade ungefär hälften – 47 procent i Norden – bevittnat någon form av oetisk aktivitet på jobbet under de senaste tolv månaderna. Och en klar majoritet, sammanlagt 62 procent, uppgav att de valde att inte ingripa när de observerade den etiska överträdelsen. Det kunde handla om svågerpolitik, missbruk av företagets tillgångar (till exempel att ge gåvor till närstående), mobbning, sexuella trakasserier och stölder på jobbet. Svenskarna var inte bättre än sina nordiska kollegor: 64 procent uppgav att de valde att inte slå larm när de såg det oetiska beteendet. 

Jag tycker att det är en oroväckande hög andel som väljer att inte göra någonting. Det kan delvis bero på den nordiska kulturen generellt som präglas av ett ”mind your own business”-tänk, säger Anna Romberg.

Anna Romberg

I undersökningen ställdes även frågor om varför deltagaren inte ingrep i samband med det etiska övertrampet. För de anställda blev det vanligaste svaret att det inte skulle göra någon skillnad ifall de slog larm. Många mellanchefer svarade att det inte ligger inom deras ansvarsområde att ingripa, samtidigt som de högre cheferna – på ledningsnivå – uppgav att frågan om det oetiska beteendet saknade betydelse. 

– Det är en intressant uppdelning utefter position. Resultaten i studien tyder på en etisk blindhet. Man tror gott om sig själv men när det väl kommer till kritan vill man inte ta tag i sådana här svåra situationer.

 

Etik på jobbet är ett extra aktuellt ämne i och med att den nya visselblåsarlagen träder i kraft i Sverige den 17 december. Den bygger på EU:s visselblåsardirektiv och innehåller en rad nyheter mot tidigare lagstiftning. Precis som förut innebär lagen att arbetsgivare inte får vidta repressalier mot anställda som har slagit larm om ett arbetsrelaterat missförhållande. En nyhet är dock att arbetsgivare med fler än 50 anställda ska upprätta rapporteringskanaler för visselblåsningEn annan förändring är att fler omfattas av lagens skydd. Tidigare lagstiftning skyddade arbetstagare och inhyrd personal, men den nya lagen gäller också exempelvis praktikanter, aktieägare, arbetssökande och volontärer. Ytterligare en förändring är att den nya visselblåsarlagen skyddar visselblåsare som uppmärksammar missförhållanden där det finns ett allmänintresse att de kommer fram. Tidigare regelverk riktade sig enbart mot allvarliga missförhållanden, vilket avsåg brott med fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga missförhållanden. Ellen Hall, förbundsjurist på Akavia, tycker att det är viktigt att de som omfattas av lagen är medveten om den.

– Bland våra medlemmar kan det vara ett dilemma hur man ska göra när man upptäcker ett oetiskt beteende på jobbet. Det behöver inte alltid vara en olaglig aktivitet, det kan istället vara någonting som ligger i gränslandet och som gör att man blir osäker om och i sådana fall hur man ska agera, säger hon.

 

Att utnyttja de nya rapporteringskanalerna är ett alternativ ifall man uppdagar ett missförhållande eller en olaglig aktivitet. En annan tänkbar väg framåt är att bolla frågan med facket, berättar Ellen Hall. 

– Mobbning är sällan ett missförhållande av allmänintresse utan i dessa situationer är det bättre att ta stöd av skyddsombud eller facket. Men det är av allmänintresse om bolaget till exempel har anlitat arbetskraft med undermåliga anställningsförhållanden, då kan det vara av intresse för allmänheten att dessa kommer fram och därmed avhjälps. Stölder eller säkerhetsrisker på jobbet kan också vara av allmänintresse, men det är sällan ett allmänintresse om det inte är allvarliga missförhållanden. Facket kan komma med råd om man är osäker, säger hon och tillägger:

– Det räcker inte med att man har fått uppgifterna av någon som i sin tur har hört det av en annan. Man måste veta att detta missförhållande har inträffat, det vill säga ha skälig anledning att anta att uppgiften är sann. Då kan arbetstagaren rapportera det till de upprättade rapporteringskanalerna på arbetsplatsen.

Bör man använda rapporteringskanalerna även om man är osäker på om agerandet är oetiskt? 

– Som arbetstagare erhåller man bara ett skydd mot repressalier om det är en oegentlighet av allmänintresse. Frågan om det oetiska agerandet är ett allmänintresse eller inte kan vara svårt att uttala sig om generellt. En bedömning måste ske i varje enskilt fall, säger Ellen Hall.

 

I undersökningen från Nordic Business Ethics framkommer en paradox. Å ena sidan tycker många anställda att etik i jobbet är viktigt, å andra sidan är det många som bevittnar etiska överträdelser – och ofta utan att slå larm. På frågan om hur Anna Romberg ser på denna situation, svarar hon:

– Det är inte så att bolag inte alls jobbar med social och miljömässig hållbarhet, men i grund och botten är det så att bolagens beteenden och prestationer till stor del fortfarande styrs och mäts utifrån finansiella parametrar. Det är de finansiella nyckeltalen, inte de etiska och långsiktiga perspektiven, som lyfts fram vid exempelvis investeringsbeslut. Ingen är hundra procent etisk hela tiden, men för att undvika framtida problem och skandaler är det viktigt att förstå de olika dimensionerna av våra beslut och kunna göra välinformerade avvägningar, säger hon.

 

Anna Romberg är tveksam till att den nya visselblåsarlagen kommer att uppnå tillräcklig effekt.

– EU vill underlätta visselblåsandet genom visselblåsarkanalerna, men jag tycker nog att man har glömt den psykologiska biten. Det är till exempel svårt att veta exakt vilka situationer som bör rapporteras, i synnerhet om det gäller någon mindre överträdelse som inte är uppenbart olaglig. För att komma åt dessa mindre överträdelser behöver man bygga upp en sund företagskultur. Om det hade funnits en sund kultur från första början så hade nog många välkända företagsskandaler kunnat undvikas, säger Anna Romberg.

 

Hennes rekommendation till chefer och anställda är att kontinuerligt ta upp frågan om etik.

– Man kan föreslå utbildningar, bjuda in externa föreläsare, lyfta upp forskning, försöka få upp etik på högsta ledningsnivå. Det måste ständigt vara på tapeten inom organisationen, säger Anna Romberg och fortsätter:

– Det mest instinktiva för oss är ofta att inte agera när vi ser att chefen ger en dyr gåva till en närstående eller snattar något från arbetsplatsen. Det är därför också viktigt att vara medveten om att en sund företagskultur inte skapas av sig självt. Det måste man träna sig fram till på hela arbetsplatsen.

Hur skulle du säga att man primärt ska göra om man får nys om något oetiskt på jobbet?

– Det viktigaste är att inte ignorera händelsen – prata om det med en kollega, prata med en chef eller ytterst någon i en ledningsposition som du har tillit till. Om bolaget har en rapporteringskanal så kan du använda denna (gäller bolag med fler än 50 anställda enligt EU-direktiv, red anm). Kom även ihåg att du har rätt att få feedback och information gällande hur man har hanterat ärendet. Oetiskt beteende normaliseras om man väljer att inte göra någonting. På samma sätt kan vi gå mot strömmen och normalisera en sund och reflektiv kultur genom att lyfta upp svåra frågor. 

 

Ellen Hall