”Vi får lära oss att hantera situationen”

Johan Eriksson är en av Sverige mest ansedda försvarare och har under de senaste decennierna varit inblandad i flera uppmärksammade brottmål. Åtta år i rad har han dessutom utsetts till ”Advokaternas advokat” på brottmålssidan.

– Trots att vi advokater rör oss bland samhällets vargar, och ibland även bland psykiskt sjuka människor, är hotfulla situationer ovanliga, även om det kan uppstå situationer då klienter är missbelåtna eller vill att man som advokat ska göra saker som man inte kan göra.

Han berättar att det då och då ändå har blivit hotfullt och uppstått starka känslor när han har varit försvarare i exempelvis mordmål och anhöriga till offret har tyckt att han har försökt hjälpa den som de anser är skyldig.

– Det uppfattar jag som en mänsklig sak och jag kan faktiskt förstå dem, även om det kan upplevas som både obehagligt och påfrestande i stunden, men det är inget som gör att jag känner mig rädd när jag kommer till kontoret efteråt eller att jag tror att de kommer att göra mig något.

När han försvarade den då misstänkte terroristen Rakhmat Akilov, som 2018 dömdes till livstids fängelse för terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm, fick han utstå något helt annat.

Läs också: Intervju med försvarsadvokat Sargon De Basso

– Folk mejlade och försökte ta kontakt med mig på alla möjliga sätt för att tala om för mig vilket svin jag var som försvarade en sådan person. När man inte fick tag på mig, tyckte man att man kunde vända sig till min fru i stället och skickade hoten till henne, eller det var nog mer frågan om hat än direkta hot. Under en period var det rätt jobbigt.

Har klimatet, förutom under rättegången mot Akilov, blivit värre?
– Det tror jag inte. Vi har visserligen sett en ny form av kriminalitet i vårt land med väldigt unga människor som begår väldigt allvarliga brott och som kanske kan vara mer benägna att pressa sina advokater, men det biter inte på mig, vilket kanske hänger samman med att jag är äldre.

Eller så har ni äldre advokater blivit allt mer tjockhudade och succesivt vant er vid en tuffare verklighet?
– Det tror jag. Vårt jobb är väldigt speciellt. Vi biträder människor som är misstänkta för mycket allvarlig brottslighet, som många dessutom har begått. Vi har också en mycket stark lojalitetsplikt i förhållande till våra klienter. Det skulle uppfattas som väldigt konstigt om en advokat anmälde sin egen klient. Vi får i stället lära oss sätt att hantera situationen.

Läs också: Försvarsadvokat Henrik Olsson Lilja utmaningarna med arbetet och om mordförsöket på honom

– Samtidigt tycker jag att det är mycket bra att man i dag tar dessa frågor på betydligt större allvar än vad man gjorde när jag började som advokat. Då bestod brottsmålsbyråerna i allmänhet bara av en eller två personer, vilket gjorde att det ofta inte fanns någon att vända sig till och diskutera de här frågorna. I dag är byråerna lite större vilket gör det lättare.

Det förutsätter dock, enligt Johan Eriksson, att det på byrån finns en öppen kultur som gör att medarbetarna vill berätta om de exempelvis upplevt något obehagligt i rätten.

Har respekten i rättssalen försämrats?
– Åklagare har uttryckt att detta är ett verkligt problem. De upplever att om stämningen i en rättssal blir hård och frän, från försvararnas men också från de tilltalades sida, blir det ett starkt fokus på åklagarna, inte som åklagare, utan som personer. Man ska känna respekt för den typen av rädsla och obehag. Det är en mycket farlig känsla om den som utövar myndighet går runt och känner sig personligt rädd.