Akavia Aspekt

Spelet om den svenska modellen

Publicerad

Arbetsrätten har blivit en av de hetaste politiska frågorna. Las-utredningen har lett till en långdragen debatt där flera partier hotat med misstroendeförklaring. Samtidigt är arbetsmarknadens parter överens om att lagstiftningen behöver moderniseras. Vad händer med den svenska modellen?

– Vi kan inte vara utlämnade till vem som råkar sitta i regeringsställning och kortsiktiga politiska förändringar. Vi behöver förutsägbarhet. Det säger Lee Wermelin, Akavias ordförande.

Punkt 20 i det så kallade januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet gäller en ”modernisering” av arbetsrätten. Bland annat slås det fast att lagen om anställningsskydd, las, ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna och göras mer flexibel.

Bakgrunden till förändringarna är återkommande krav från näringslivets organisationer och andra som menar att las är dåligt anpassad till dagens allt mer kunskapsintensiva arbetsmarknad.

Enligt exempelvis Svenskt Näringsliv leder de nuvarande reglerna till att unga och oerfarna utestängs, lägre produktivitet, mindre mångfald, färre fasta jobb, minskad dynamik och färre nya företag. Även från fackligt håll har det förts fram krav på en reformering av las och angränsande områden. Men det har då framför allt handlat om förändringar kring visstidsanställning, omställning och kompetensutveckling.

I somras presenterade regeringens särskilde utredare Gudmund Toijer förslag på hur han menar att las bör förändras.


– Behovet av genomgripande reformer av spelreglerna på arbetsmarknaden är stort. Dagens regelverk svarar inte mot de utmaningar som möter företag och anställda. Toijer-utredningen innehåller en del positiva förändringar, sa Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl i oktober.

I januariavtalet fanns det dock med en skrivning om att utredningens förslag inte skulle förverkligas om parterna på arbetsmarknaden själva kom överens om hur las bör reformeras. Under hot om lagstiftning började LO, PTK och Svenskt Näringsliv i somras förhandla.

För några veckor sedan kom man fram till en uppgörelse som PTK och Svenskt Näringsliv ställde sig bakom, men inte LO. Uppgörelsen föreslår bland annat:

  • Lagändringar när det gäller sakliga skäl vid uppsägning och fler undantag i turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • Bättre möjligheter till kompetensutveckling.
  • Ökat stöd i omställning.
  • Att förutsättningarna för en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring utreds.

Enligt regeringen ska uppgörelsen ligga till grund för en reformering av las, något som ytterst är en fråga för riksdagen.

– Det är inte konstigt att las behöver förändras och anpassas till en ny verklighet. Det har dessutom skett flera gånger tidigare sedan lagens tillkomst i mitten av 1970-talet och kommer säkert att ske även i framtiden, säger Lee Wermelin, ordförande i Akavia.

– För oss, och även för många företag, har las dock inte inneburit några större problem. Vi har hittat praktiska och konstruktiva lösningar när vi satt oss ned och förhandlat. Men för att förhandlingar ska ske, måste det finnas en anledning för arbetsgivaren att sätta sig vid förhandlingsbordet. Andra viktiga delar av uppgörelsen handlar om omställning och kompetensutveckling, bland annat väsentligt bättre ekonomiskt stöd vid studier.

– Som arbetstagare har vi ett stort eget ansvar för att se till att vi håller oss anställningsbara. Men det är ett ansvar som vi behöver ta tillsammans med arbetsgivarna och utveckla ett sätt som båda tjänar på, säger Lee Wermelin.

Finns det en konflikt mellan arbetstagarnas intresse för en bred kompetensutveckling och företagens för en smalare, mer verksamhetsanpassad?

– Nej. Det är inte längre sannolikt att en person arbetar i samma företag hela livet. Genom att ha en rörlighet på arbetsmarknaden tillför man hela tiden nya kompetenser och perspektiv. Det är ett ekosystem. I Sverige behöver vi dock bli betydligt bättre på att värdesätta kompetensutveckling lönemässigt än vad vi är i dag.

– Vi har länge talat om betydelsen av lärande organisationer, kompetensutveckling och om att lära för livet. Nu har vi en stor chans att utveckla nya attraktiva modeller.

Enligt uppgörelsen vill parterna utreda förutsättningarna för en ny kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring.

– Trots att vi står för halva finansieringen har vi i dag svårt att påverka reglerna runt a-kassan. Vi är i stället utlämnade till vem som råkar sitta i regeringsställning och till oförutsägbara politiska beslut. Vi vill ha stabila regler och förutsättningar.

Att tränga djupt in i arbetsmarknadspolitiken, som a-kassorna precis som Arbetsförmedlingen är en del av, är enligt Lee Wermelin som att spela kort med en treåring. Det kommer hela tiden nya regler.

– När vi parter förhandlar gör vi det långsiktigt. Förhandlarna är dessutom människor som har hållit på med detta under lång tid, som på djupet vet hur svensk arbetsmarknad fungerar och vad olika förändringar kan leda till. Det handlar inte bara om några undantag i las. För mig har det blivit allt tydligare att vi behöver en skyddsvall mot politisk inblandning.