En del i kritiken mot AI handlar om rädslan för massarbetslöshet när robotarna tar över. Oxfordekonomen Carl Benedikt Frey och kollegan Michael Osbourne råkade för några år sedan starta en uppmärksammad debatt när de hävdade att 47 procent av alla jobb i USA kan automatiseras.
Vi måste börja sätta större värde på hur människor bidrar till samhället och inte bara vad de gör i sina yrkesliv.
– När det gäller AI och dess påverkan på arbetslivet finns det lika många siffror som det finns forskare. Vissa yrken kommer att försvinna, andra tillkomma, men så gott som alla jobb kommer att förändras. Jag tror att AI kommer att underlätta våra liv, då vi slipper vissa arbetsuppgifter och kan fokusera mer på de intressanta aspekterna av våra jobb. Men det krävs en diskussion där alla berörda parter måste delta – anställda, arbetstagare, företag, regeringar och fackförbund – för att vi ska komma fram till hur vi vill se att AI ska samverka med oss i arbetslivet, säger Virginia Dignum.

Hon är välkänd i AI-världen och har skrivit flera böcker och avhandlingar i ämnet. Sedan ungefär två år tillbaka är hon professor i social och etisk AI vid Umeå universitet. Där är hon programdirektör för Wasp-HS, ett parallellt program till satsningen Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program (Wasp). Tillsammans är de två initiativen Sveriges största privata forskningssatsning med syfte att sätta Sverige på världskartan när det gäller forskning inom mjukvara, autonoma system och AI.
Wasp-HS, som står för Wasp Humanities and Society, är ett forskningsprogram där 660 miljoner kronor under de kommande åren viks för att öka kunskaperna kring hur AI och autonoma program kommer att påverka vårt samhälle utifrån bland annat etiska, sociala och arbetsmarknadsmässiga aspekter.
Men åter till Frey och Osbourne. Många tolkade deras debatt som att motsvarande antal jobb löpte risk att gå upp i rök. Frey menade att deras rapport inte skulle tolkas som att automatisera betyder försvinna, men den dystopiska tolkningen hade fått fäste.