Under våren och sommaren har människor runt om i världen som varit vana vid att dagligen ta sig till sitt jobb, utföra sina arbetsuppgifter och därefter åka hem, fått försöka sköta jobbet helt eller delvis hemifrån.
För många har det, i all bedrövelse, inneburit ökad flexibilitet och större möjligheter att själva avgöra var och när arbetet ska utföras, vilket ofta uppfattas som något positivt. Det har för en del dessutom blivit lättare att få ihop privatlivet med arbetslivet.
Andra kanske saknar den struktur som en traditionell arbetsplats kan ge och upplever inte den ökade flexibiliteten som något positivt, utan mer som krav på ökad tillgänglighet och ser en risk i att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut allt mer.
Mycket talar för att vi postcorona inte kommer att återgå till att arbeta som innan pandemin slog till. Andelen som åtminstone delvis arbetar hemifrån kommer sannolikt att öka, vilket leder till ökat fokus på allt från den fysiska arbetsmiljön i hemmen till frågor om tillgänglighet, vårt behov av återhämtning och att emellanåt kunna koppla bort jobbet.

Det är dock frågor som är långt ifrån nya, även om de fått extra aktualitet. År 2011 fick till exempel Volkswagen stor uppmärksamhet när bolaget för en del anställda införde system som gjorde att jobbmejl inte vidarebefordrades till mobilen efter arbetsdagens slut. År 2014 införde Daimler ”mail on holiday”, ett program som tog bort inkommande mejl under medarbetares semesterfrånvaro för att minska stressen.
Nyligen avslutades ett drygt tre år långt forskningsprojekt som bland har gått ut på att utveckla riktlinjer för hur organisationer kan arbeta för ett hållbart digitalt arbetsliv. Forskarna har också undersökt vilka strategier människor har för att hantera gränsdragningen mellan arbete och fritid. Även om projektet till stor del genomfördes innan coronapandemin slog till mot Sverige har dess resultat bärighet – även efter att pandemin klingat av.
I projektet har företagen Astra Zeneca, Valmet och Södra Cell Mörrum deltagit. Empiriskt material har samlats in genom aktivitetsdagböcker som deltagarna – arbetstagare, HR-personal och chefer – fyllde i, enskilda intervjuer, par- och familjeintervjuer samt workshops.
– Människor har olika strategier och önskemål för hur de ska hantera gränsdragningen, för vad de till exempel tar med sig hem från jobbet och vad de tar med sig från hemmet in i arbetet. Det bör man vara uppmärksam på, både som arbetsgivare och kollega, och hitta ett arbetssätt som kan fungera för alla, säger Kristina Palm, docent i industriell arbetsvetenskap vid KTH, som ledde forskningsprojektet.