Akavia Aspekt

Frågan om hur industrin ska digitaliseras är svår att svara på

Publicerad

Digitaliseringen handlar inte längre enbart om teknik. Det är först när vi inser det som vi kan göra riktig nytta – och skapa organisationer som främjar nytänkande. Det menar Petra Sundström, som digitaliserar industrin på Sandvik och är ordförande i IOT Sverige.

Begreppet digitalisering brukar användas för att beskriva en övergång från någonting analogt till något digitalt. Men fenomenet är långt större än så och påverkar hela samhället; vissa branscher har slagits ut, medan andra förändrats i grunden, tjänstesektorn har ställts på ända och våra arbetssätt har transformerats. 

Industrin är inget undantag.
En sammanställning från Statistiska centralbyrån visar att företagens investeringar kopplade till teknik var över 72,4 miljarder kronor 2019. Av detta stod industrin för strax under 20 procent.

Trots att svenska företag satsar på it-lösningar verkar det ibland som att vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till digitaliseringen inom organisationer och
i arbetslivet. ”Alla” vet att vi borde digitalisera, men huret är svårare att svara på.

En av de stora utmaningarna just nu är att många tror att digitaliseringen fort­farande enbart handlar om teknik, menar Petra Sundström, och det är ett missförstånd – den handlar också om allt som manickerna möjliggör.

– När vi pratar digitalisering blir det ofta en enda stor gegga, och problemet är att man inte konkretiserar vad det innebär för ens verksamhet. Man måste börja bena i det, säger hon.

– Om man fortfarande tror att det handlar om teknik, kommer vi ingenvart.

 

Sedan årsskiftet är Petra Sundström vice president och head of digital offering på Sandvik Rock processing solutions. Men när vi talas vid arbetar hon som head of digital business development på företagets avdelning Crushing and screening.

Det betyder bland annat att hon utvecklar digitala affärer inom företagets gruvverksamhet ovan jord. Så, om vi benar i det. Vad innebär digitaliseringen när det handlar om jättelika gruvmaskiner?

Det kan till exempel vara att hitta ett
alternativ till Whatsapp, som är gruvarbetarnas favoritkanal för att kommunicera. Eller att montera sensorer på utrustningen och med hjälp av dem ta fram mjukvarutjänster och serviceavtal. Med andra ord helhets­lösningar som involverar fler avdelningar inom organisationen än hennes egen.

– Helt plötsligt inbegriper digitali­seringen alla yrkesgrupper. På svenska arbetsplatser har man länge jobbat med att hitta organisationsformer där alla gör sin grej. Nu måste vi börja samarbeta. Företagsledningar måste fatta att digitaliseringen handlar om styrning, och att den handlar om ledarskap – vi måste utveckla tekniken, men också se till affären och att alla avdelningar som behövs är involverade.

 

Frågor om organisation och samarbete har intresserat henne ända sedan hennes avhandling i människa-maskininteraktion på KTH. I projektet hade hon, ingenjören, parats ihop med en designer – och det blev så småningom uppenbart att de inte hade någon aning om hur de skulle jobba tillsammans. Under sin långa forskningskarriär har hon återkommit till frågan flera gånger. 

– Ingenjörer är väldigt trygga med att lösa problem. Designers är tränade att leta problem. Jag tror att vi alla måste jobba mer som designers och leta efter problem att lösa.

Men många organisationer jobbar också på fel sätt när det gäller att utveckla nya lösningar, menar hon. Den digitala utvecklingen kan inte drivas i en separat del av företaget, utan måste växa fram i hela organisationen. Annars finns risken att man landar i något som inte är anpassat för verksamheten, till exempel att ledningen har köpt in ett nytt lönerapporterings­system utan att någon förstår varför – eller för den delen hur det ska användas.

– Man ska inte innovera för innoverandets skull. Men digitaliseringen innebär ofta att det händer någonting på marknaden som gör att man måste börja jobba annorlunda. Vi måste ställa oss frågor som: Vad gör vi? Vad säljer vi? Och vad skulle vi kunna göra?

Utifrån sina erfarenheter har hon kommit fram till en organisationsmodell som hon menar är den bästa när det handlar om att främja innovation: en ambidextrous. Den utgår från två perspektiv: att man måste jobba med iterativ innovation – och utveckla befintliga tjänster – och med radikal innovation – det som är helt nytt. 

– Jag tror att siloorganisationen är bra och tycker att den ska bestå på arbetsplatserna – vi måste optimera var sak för sig – men vi har fortfarande mycket kvar att lära. För att främja innovation måste alla ta ett kliv ut ur sina roller och titta på helheten, och utifrån det bestämma vad var och en ska göra.

 

Sverige utmålas ofta som ett föregångsland när det gäller digitalisering. Regeringen har sjösatt flera initiativ för att främja utvecklingen, till exempel Digitaliseringslyftet som gav Vinnova 78 miljoner kronor att fördela och upp­draget att påskynda digitaliseringen i små och medelstora företag med fokus på industrin.

Även inom offentlig verksamhet satsar man. Men det finns fortfarande stora variationer när det gäller digital mognad, enligt en forskningsrapport från Göteborgs universitet och Swedish Center for Digital innovation.

Petra Sundström konstaterar att privat
och offentlig sektor skiljer sig mycket åt.
Sedan fyra år är hon ordförande i IOT Sverige. Förkortningen står för internet of things –
på svenska: sakernas internet – alltså prylar med inbyggd elektronik och uppkoppling. Programmet är ett av Vinnovas innovations­initiativ som ger stöd och medel till internet of things-projekt inom offentlig sektor.

– Industrisverige är väldigt duktigt på att experimentera med ny teknik, men man har sämre insyn i hur kunder vill leva med, och använda, ny teknik bortom den nuvarande affären. Offentlig sektor har inte medel att experimentera med teknik, och är mer försiktiga med vad människor faktiskt vill ha, säger hon.

Det finns många spännande möjlig­heter. inom offentlig sektor. Petra Sundström berättar till exempel om uppkopplade parkeringsplatser och sensorer som kan hjälpa till att planera snöröjningen.

Men det där med att inte ha medel att experimentera under friare former ställer till problem, dels för att det är en chans att testa idéerna, dels för att det är då man ser om de utmaningar man målat upp verkligen är ett hinder. Ett exempel får gestalta problematiken:

Det fanns en idé om att införa kamera-
övervakning på ett äldreboende. Det möt-tes av protester – det skulle vara allt för integritetskränkande. Men när man gjorde försök med tekniken visade det sig att det blev precis tvärt om: de boende slapp bli störda av en okänd människa som klampade in mitt i natten.

– Om vi inte testar lösningar landar vi hela tiden i rädsla. Det bästa är att pröva. Om rädslan visar sig befogad kan man backa. Det går faktiskt att backa.

Så, vad säger Petra Sundström om framtiden för svenska innovationer? Är vi fortfarande i framkant?

– Både och. Alla system som jag bygger våra lösnin­gar på är amerikanska. I USA ser vi nu en skrämmande utveckling där lagstiftningen drivs i en riktning mot att de ska ha tillgång till all data som finns i amerikanska verktyg. Det går emot GDPR, men ett annat problem är att Sverige eller Europa inte äger några it-bolag. Vi har ingen bas som de här lösningarna byggs på.

– Men sedan är vi duktiga på samarbeten, design och ingenjörskonst. Om vi verkligen förstår att ingenjörer och designers måste samarbeta – och samtidigt tittar på ledarskapet i våra företag – då kan vi verkligen
bli starka.

Petra Sundströms lärdomar:

/ ”En karriär är inte spikrak. När jag ville lämna forskningen var jag labbchef, men inom industrin förstod egentligen ingen vad det var för ett karriärsteg. Jag var först konsult under en period, men det var egentligen inte något jag ville. Det gick neråt ett tag och det var ganska deppigt. Jag tycker att vi som har kommit en bit i karriären ska prata mer om att den också kan vara väldigt krokig.”

/ “Man lever bara en gång och många med mig lägger väldigt mycket av sin tid på att jobba. För att det ska vara värt det måste det enligt mig vara roligt. Slutar det att vara roligt är det upp till mig, och bara mig, att byta.”

/ “Det lönar sig aldrig att kliva på någon annan. Att vara snäll och bygga ett stabilt nätverk av bra människor är också ett sätt att ha väldigt roligt på jobbet, samt att jag tror att det bygger en mer stabil karriär.”

Petra Sundström

Gör: Vice president och head of digital offering på Sandvik rock processing solutions. Ordförande i IOT Sverige.

Tidigare jobb i urval: Forskar­studerande, forskare och sedermera labbchef på Swedish institute of computer science; postdoc på Salzburgs universitet och innovationschef på Husq­varna Group.

Utbildning: Civilingenjör
i datateknik från KTH, samt en phd i Människa-maskin­interaktion från Stockholms universitet.

Inspireras av: ”Alla människor omkring mig som faktiskt genuint kan något; det är verkligen inte alla.”