Bland svenska börsbolag är åtta procent av alla styrelseordföranden kvinnor. En av dem är Pia Gideon, som sedan ett decennium tillbaka enbart ägnar sig åt just styrelseuppdrag på heltid – och allra helst som ordförande.
– Det är extremt intressant att få inblick i ett bolag och hela förändringen i den bransch och kontext som bolaget verkar, säger hon.
När hon fick sina första uppdrag i början av 2000-talet var hon ofta ensam kvinna i styrelserummet. Så är det inte längre.
I dag är drygt 34 procent av ledamöterna
i svenska börsbolag kvinnor. Inbegriper man mindre bolag ligger siffran på 19 procent. Även om det går långsamt framåt tycker Pia Gideon att utvecklingen går åt rätt håll.
– Förr hade alla gått på Sjökrigsskolan, Handels och jobbat på något storföretag. Men det har hänt något, även om det är mycket kvar att göra. Alla ledamöter är inte längre stöpta i samma form.
Förklaringen ligger delvis i politiska hot om kvotering och tryck från media, tror hon.
– Men sedan handlar det också om att vi lever i en komplex tid med jättestora omvärldsförändringar och utmaningar. Då måste man ha en bred och diversifierad styrelse, där alla blir lyssnade på och bidrar. Det finns liksom inget facit för framtiden.
Med det sagt är det fortfarande en bit kvar, menar Pia Gideon. Framför allt när det kommer till rekryteringar av ledande operativa befattningar. Hon får stöd i statistiken – i dag är strax över tio procent av svenska börsbolags-vd:ar kvinnor.
– Det handlar inte om illvilja, men den här omedvetna biasen som driver både män och kvinnor är förhärskande. Man söker sin like och ser inte samma styrka hos en kvinna. Det måste man hela, hela tiden jobba med; transparenta rekryteringar där man inte rekryterar sina kompisar utan analyserar vad man faktiskt är ute efter, säger hon.
Skulle du vilja se några politiska åtgärder på det här området?
– Nej, jag tror att det räcker med ökad medvetenhet och opinionsbildning. Så har jag inte alltid tyckt, men jag gör det nu. Sedan gäller inte det här bara kön, utan också exempelvis kulturell bakgrund. Vi måste generellt öka medvetenheten kring hur man hanterar minoriteter.
Pia Gideons lärdomar kring styrelsearbete
- Vikten av stöd. ”Självklart är det väldigt bra om man tidigt i sin karriär hittar stöd och får coachning från chefer eller seniora kollegor, man vinner så mycket energi och erfarenhet på det. Dessvärre visar en massa undersök-
ningar från USA att kvinnor får mindre coachning och stöd av erfarna chefer och kollegor – man stödjer män mer. Ett alternativ om man inte skulle hitta stöd hos sin chef kan vara ett mentorprogram. Det är också något vi har blivit mycket bättre på i Sverige på senare år.” - Man får byta jobb. ”Jag har visserligen stannat i tio år på några av mina arbetsplatser – men man behöver verkligen inte göra det. Det är inte farligt att byta jobb och söka sig fram, för man har ingen aning om hur det går till på en arbetsplats förrän man sitter där.”
- Omge dig med rätt personer. ”Har man öppna, kloka och engagerade människor runt sig kommer man långt. De behöver inte heller vara lika en själv över huvud taget. Jag har jobbat jättemycket med introverta ingenjörer och det var väldigt stimulerande, trots att jag varken är ingenjör eller introvert.”
Så hur får man in foten i det där styrelserummet? Innan handlade det i stor utsträckning om nätverk, vilket fortfarande är av vikt, menar Pia Gideon. Men med en mer professionaliserad rekrytering blir fokus på specifika kunskaper när det kommer till det första styrelseuppdraget.
– Kanske har man lanserat en viss typ av tjänst eller jobbat med digital marknadsföring på en viss marknad som bolaget är intresserad av. Ju mer styrelseerfarenhet man sedan får, desto mer generalist blir man.
För egen del var jobbet som chef för kommunikation och marknad under telekomkrisen på Ericsson anledningen till att hon blev tillfrågad om de första styrelseuppdragen. Siffrorna från de åren är svindlande. 500 miljoner skulle sparas – 100 veckor i sträck. 107 000 anställda blev till 47 000.
– Jag var där i 10 år, men jag brukar säga att det motsvarar 25 år – för jag lärde mig så otroligt mycket. Medarbetarna förstod och slöt upp bakom strategin, det fanns en enorm kraft i det. Man ville att bolaget skulle fortsätta vara ledande på forskning, man ville att det skulle överleva och slet för det.
Hur motiverade du dig själv i en så tuff förändringsprocess?
– När man går in i en sådan krisperiod är man inte världens mest inkännande människa. Men man måste tro att man gör det rätta och ha ett team som är villigt att göra samma sak, det hade vi och det var fantastiskt.
Samtidigt tär en sådan lång krisperiod på människor, poängterar hon.
– Under den akuta krisen var jag inte en närvarande mamma eller sysslade med egen reflektion. I en kris blir man fullständigt handlingsorienterad och allt annat blir sekundärt. Därför måste man kompensera det när man kommer ut ur krisen. För man måste komma ur det, jobbar man hela tiden i en kris förlorar man perspektivet på saker och ting.
Men bolaget, och Pia Gideon, kom ut på andra sidan med en rad erfarenheter som hon nu har nytta av i styrelserummet.
– Från Ericsson tar jag med mig insikter kring att dra ner och bygga upp bolag, jobba i mångkulturella miljöer och förstå vad olika yrkeskategorier drivs av.
Den viktigaste käpphästen hon tar med sig därifrån är dock vikten av att enas kring en strategi, just så som man gjorde på Ericsson under krisen. Det är själva förutsättningen för ett bra arbetsklimat, enligt Pia Gideon.
– Det låter som en konsultklyscha, men man måste tro på bolagets strategi och bottna i den. Annars uppstår det lätt slitningar och egna agendor.
Text: Katarina Sandberg.