Distansarbetet under den pågående coronapandemin har lett till en explosionsartad ökning av antalet videomöten. Det senaste året har medierna rapporterat flitigt om zoomtrötthet, ett nytt fenomen och begrepp som beskriver den mentala utmattning som kan drabba den som har deltagit i många, långa och tålamodsprövande videomöten på exempelvis Zoom, Hangouts, Skype och Teams. När zoomtrötthet kom att bli allt mer omdiskuterat bestämde sig Géraldine Fauville, forskare tillika universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, för att studera hur videomötena påverkar deltagarna. Tillsammans med sina forskarkollegor vid Virtual Human Interaction Lab på amerikanska Stanford university, där hon tidigare har arbetat, har hon nu genomfört den första omfattande enkätstudien med fokus på zoomtrötthet. Undersökningen samlade 10 500 deltagare som fick svara på frågor om i vilken utsträckning som de drabbas av mental trötthet efter videomöten. 

Vi kunde se att de individer som har många och långa videomöten, liksom kortare pauser mellan mötena, upplever mer zoomtrötthet. Resultatet visade också att extraverta personer upplever mindre zoomtrötthet, liksom de som tenderar att vara mer emotionellt stabila, säger hon.

Forskarna fann också en skillnad mellan män och kvinnor. Totalt 14 procent av kvinnorna i undersökningen, det vill säga en av sju kvinnor, rapporterade att de kände sig mycket till extremt trötta till följd av videomöten. Detta kan jämföras med att 5,5 procent av männen i studien, alltså en av 20 män, uppgav att de kände sig mycket till extremt trötta på grund av videomöten. Géraldine Fauville presenterar ett antal förklaringar till denna skillnad. Studien visade visserligen att kvinnor och män har lika många videomöten, men den visade också att kvinnor har längre digitala möten och kortare pauser mellan dem. Jeremy Bailenson, professor i kommunikationsvetenskap vid universitet i Stanford och en av forskarna bakom den storskaliga enkätstudien, har i tidigare forskning kartlagt vad under videomötena som framkallar zoomtrötthet. Han identifierade då fyra orsaker:

  • Spegeleffekt. Under videomöten är det vanligt att deltagaren hela tiden ser de andra och sig själv i bild, vilket kan liknas vid att konstant ha en spegel framför sig och vilket leder till att individen jämför sig med andra. Detta kan skapa självkritik, ångest och osäkerhet. 
  • Kroppslig begränsning. Möjligheten att röra på kroppen är kopplad till kreativitet och lärande, men under videomöten är deltagaren istället fysiskt begränsad av kamerans vinkel.
  • Ständigt och stirrande fokus. Under videomötena är skärmen fullt av ansikten med deltagare som tycks titta på just dig hela tiden, vilket inte är fallet under vanliga fysiska möten.
  • Energikrävande. Det krävs mer ansträngning att uttrycka sig med och tolka kroppsspråk i videomöten. 

Géraldine Fauville berättar att det finns tre huvudskäl till att kvinnor är mer drabbade av zoomtrötthet än män. 

— Kvinnor är mer påverkade av spegeleffekten, det vill säga de känner sig mer bekymrade över att se sin egen bild på videomötet. Kvinnor känner sig dessutom mer fysiskt fångade av den begränsade rörelsefriheten och de upplever också i högre utsträckning att alla stirrar på dem, säger hon.

Noterbart är att det i studien framkom att yngre individer tenderar att vara mer drabbade av zoomtrötthet jämfört med äldre, vilket gällde för både kvinnor och män. Undersökningen visade dock inte varför det ligger till på det sättet. Hur kan man då göra för att känna sig mindre zoomtrött? En rekommendation från Géraldine Fauville är att undkomma spegeleffekten genom att klicka bort sin egen mötesbild, alternativt att ibland stänga av kameran och enbart ha mikrofonen påslagen. Ett annat tips är att minska videomötesfönstret på skärmen så att deltagarnas ansikten blir mindre, vilket kan göra att man inte känner sig lika uttittad. Ytterligare ett råd är att skapa ökad rörelsefrihet mellan dig själv och kameran, något som kan göras med hjälp av ett ståskrivbord.

— Försök också ha färre möten och se till att ha lite tid mellan dem, säger hon.

Géraldine Fauville hoppas att studien ska bidra till att arbetsgivare vidtar åtgärder för att förebygga zoomtrötthet.

— Ansvaret för att hantera zoomtrötthet bör inte läggas på individerna, till exempel är det inte alltid upp till individen att bestämma sitt eget videomötesschema. Resultaten i studien bör inspirera företag att förändra sina policys för videomöten. Detta kan göras genom att förbjuda användningen av kamera under vissa onlinemöten, eller genom att minska antalet videomöten eller längden på dem. På det viset behöver inte individen ha flera videomöten utan pauser, vilket ökar risken för zoomtrötthet. 

Hur tror du att zoomtrötthet kan påverka de anställdas prestation på jobbet?

— Det är en bra fråga som inte ingick i denna studie men som borde undersökas framöver.