Akavia Aspekt

Lär dig hantera dina känslor och undvik konfliker

Publicerad

De tar bara några få sekunder att blossa upp men kan ta år att lösa – när det gäller konflikter på arbetsplatsen finns det inga vinnare. Men alla konflikter kan lösas, menar psykologen och konflikthanteraren Jan Atle Andersen.– Det gäller att inse att man själv bidrar, säger han.

En konflikt på arbetsplatsen förstör trivsel och arbetsglädje, tar fokus och skapar dålig stämning. Den norske psykologen Jan Atle Andersen har arbetat med konflikthantering sedan 1984. År 2004 gav han ut boken Skick och oskick på jobbet.

– Den djupaste orsaken till konflikter är att man skyller på någon annan, att man inte tar ansvar för sina egna känslor. Under mina år som konflikthanterare har jag bara en gång mött en människa som sa: ”Jag tror att jag är orsaken till konflikten”. Annars skyller alla på någon annan, säger han.

Hans erfarenhet är att konflikter har en tendens att följa gamla mönster. Det handlar oftast om några få teman med liten variation: oenighet, kommunikationsfel och misstolkningar.

 

Konflikter kan vara bagateller som leder
till katastrofer. Det som kan ta år att lösa skapas på bara några sekunder av en sarkasm eller ett tonfall. Där och då tar känslorna överhand. Ord sägs i affekt. Formen är viktigare än innehållet – det inte vad man säger utan hur som är viktigt.

– När folk kommer i konflikt blir de elaka mot varandra. De bryter vanliga regler
för folkskick. De blir irriterade, feltolkar och börjar förtala varandra, säger Jan Atle Andersen.

Enligt honom finns det nämligen bara
en orsak till konflikten: att ingen av de
inblandade tar ansvar för sina egna känslor.

– Det uppstår en situation där man inte tar ansvar för sina reaktioner, förklarar han.

Att det är två eller flera människor som hamnar i konflikt med varandra är en projektion, menar han.

– Den enda som du är i konflikt med är dig själv; det är du som inte klarar av att hantera de känslor som uppstår. Mycket är gjort om man inser det. Lösningen kallas empati, säger han.

Det kan handla om att stanna upp, fråga sig själv vad den andra parten behöver höra för att situationen ska bli bättre och säga just det. Att be om ursäkt behöver inte komma från hjärtat, menar han, men är ofta de enda ord som behövs för att en konflikt ska lösas upp.

– Jag tror inte att konflikter skulle hålla på länge om folk talade med varandra eller om de tog ansvar för sina egna obehagliga känslor. Problemet är att människor i konflikt hellre pratar om varandra, förklarar han.

Oavsett vad som ligger bakom konflikterna är de vardag på många arbetsplatser. Och de kan innebära omplaceringar, sjukskrivning och uppsägning. Det är lätt att konflikten drar ut på tiden, vilket förvärrar situationen, menar Jan Atle Andersen.

– När jag sitter med de inblandade vill jag inte gå in på vad som startade konflikten, för det finns oftast lika många versioner som inblandade och det drar bara upp gamla känslor igen. Det är egentligen oviktigt vem som hade rätt eller fel, säger han.

För den enskilde kan en konflikt innebära ångest, förtvivlan, ensamhet och ilska.

– Även familjelivet påverkas, månader och år går med reducerad livskvalitet och stort lidande för dem som berörs. En del kan aldrig förlåta och tar det med sig i graven, säger han.

Det finns omständigheter som kan underlätta att konflikter mellan anställda blossar upp.

– Om ledningen tillåter att medarbetare – och kanske till och med själva – pratar
om kollegor när de inte är på plats så under­gräver det problem som kan leda till konflikter, säger han och uppmanar alla att tala med varandra.

– Prata med folk, och inte om folk. Det är en god huvudregel för att skapa en sund och god arbetsmiljö.

Det är en kontroversiell och ibland provocerande teori Jan Atle Andersen presenterar, att man inte kommer i konflikt med andra, utan bara med sig själv. När han berättar om hur han själv kom i kontakt med tankesättet återvänder han till en kurs i Kalifornien och hur en italiensk psykolog blev arg och skällde ut honom.

– Jag stod efteråt och blev tröstad av två kvinnor när en av dem tittar allvarligt på mig och säger: ”Men Jan, du kan väl inte tolerera det?”, berättar han och fortsätter:

– Där och då förstod jag att jag inte behövde bry mig om att italienaren förlorat sitt folkskick, säger han.

Sedan dess har Jan Atle Andersen övat på att inte bli irriterad eller arg på vad andra människor säger.

– Jag ser det som ett nederlag. Det är jag som bestämmer hur jag ska reagera på en annan människas ord. Ord har bara den makt som mottagaren tillåter, säger han.