Det är bättre att cykla – för miljön, för konditionen, rörligheten och varför inte själen. Och man spar så mycket tid… Ja, vi har alla hört argumenten från våra inbitna cykelpendlande kolleger. Men hittills har vi alltid kunnat kontra med riskerna: Att bli påkörd, att halka på vintern, och avgaserna! Att stå intill en bil vid ett rödljus och andas in avgaser. Det kan väl inte vara nyttigt, eller?

 

Jo, är det korta svaret. I alla fall om man får tro en ny avhandling vid Umeå universitet, där man forskat om hälsoeffekter vid cykling i luftförorenad miljö.

 

– Resultaten visar att hälsovinsterna av träning är särskilt stora för den som bor i områden med mycket luftföroreningar. Träning håller tillbaka inflammation som börjar i andningsorganen som föroreningarna orsakar, säger Wasif Raza, doktorand vid Umeå universitet som nyligen lagt fram sin avhandling i ämnet.

 

I avhandlingen redogör Wasif Raza för sin forskning som bygger på två studier av deltagare i Umeå mellan året 1990 och 2014. I studierna har man undersökt risken att insjukna och återinsjukna i ischemisk hjärtsjukdom, som hjärtinfarkt och kärlkramp, och i stroke. Det har satts i relation till deltagarnas grad av fysisk aktivitet och långtidsexponering för luftföroreningar.

 

Träningseffekten störst i förorenade områden

Resultatet bland närmare 35 000 kommuninvånare var att träningen medförde gynnsamma effekter på risken att insjukna i ischemisk hjärtsjukdom för personer som var bosatta på adresser med höga nivåer av luftföroreningar, där risken var 45 procent lägre bland de som tränade i träningskläder minst två gånger per vecka. Någon motsvarande effekt gick inte att se för personer på adresser med låga halter av luftföroreningar.

– En slutsats är att det är extra viktigt för stadsplanerarna att underlätta för gång- och cykelpendling och även för fysisk aktivitet på fritiden i tätorter med mycket biltrafik och luftföroreningar. Det vinner alla på, säger Wasif Raza.

Avhandlingen och vetenskapliga artiklar av Wasif Reza finns här.

Wasif Raza