Under hösten arbetades det febrilt med att hitta de ultimata lösningarna för en flexibel postpandemisk arbetsplats. För många kontorsbaserade yrken är en hybrid mellan distans- och på platsarbete idealet, och ord som flexibilitet används flitigt. Det är också ett begrepp som anställda lyfter fram när de tillfrågas i någon av alla undersökningar som just nu genomförs om framtidens arbetsplats. Men vems flexibilitet är det man önskar? Företagets? Knappast. Flexibilitet är att kunna bestämma själv.
I en undersökning som teknikföretaget Jabra nyligen genomförde framkom att tre av fem vill att den anställde själv ska bestämma var man ska arbeta. Att i det läget presentera en färdig policy, att alla ska vara på kontoret tre dagar i veckan, kan leda till missnöje och att personal säger upp sig. I en artikel i Harward Business Review utvecklar Holger Reisinger och Dane Fetterer, som båda arbetar på Jabra, sina tankar om hur man kan undvika missnöje och personalflykt.
Princip i stället för policy
En av artikelförfattarnas poänger är att tydligt slå fast vad som gäller. Men att införa en policy som säger att man ska vara på plats tre dagar i veckan är alltså inget de rekommenderar. I stället föreslår de att företagen inför principer, som till exempel: Det finns ett stort värde i att arbeta både på plats och på distans. Den anställde uppmanas att noga överväga vilket som är bäst för att utföra sina uppgifter.
Med en princip lämnar man beslutet åt den anställde: Två, tre eller fyra dagar hemma är inte det viktiga, utan vilket mängd distansarbete som fungerar bäst i den givna situationen.
Förutom teknisk infrastruktur, kräver detta att företaget ser till att personalen är kompetent nog att utföra sina uppgifter på ett självständigt sätt. Det förutsätter också att personalen har de nödvändiga kommunikativa förmågorna för ett sådant arbetsupplägg. Och det är inget som bara löser sig av sig själv, utan kräver både utbildning och uppmärksamhet från organisationen.
Men lyckas man med detta skapar man en arbetsplats med både mer motiverade och högpresterande arbetstagare, menar artikelförfattarna.
Text: Björn Englund
Publicerad