Aspekt

Arbetsmiljö

Hantera oron på jobbet

Publicerad

Under pandemin är det en del människor som har fått ökad oro kring arbetet, med tankar om bland smitto- och permitteringsrisker. Att formulera sig konkret och att ha en viss acceptans kan vara användbara verktyg för att undvika att oron blir för stark, menar psykologen och författaren Anna Kåver.

Kan jag bli smittad på kontoret? Riskerar jag att smitta mina kollegor? Kommer jag få ha kvar mitt jobb? Den som har en benägenhet att känna oro har kunnat få flera mörka moln på sin mentala himmel under årets pandemi.

— Jag skulle säga att det varierar stort mellan olika branscher, både hur mycket oro medarbetarna känner och vad det är de oroar sig för, säger Anna Kåver, psykolog och författare.

Risk för smitta och att bli av med jobbet är två vanliga orsaker till oro på arbetet just nu, men även en osäkerhet kring den egna prestationen.

—Vissa arbetsuppgifter kan vara svårare än andra att utföra lika bra hemifrån, bland annat sådant där man behöver kunna bolla snabbt med kollegor. En del oroar sig därför över kvaliteten på sina prestationer.

 

Att det har skett en stor förändring i arbetslivet är i alla fall genomgående, nästan oavsett bransch.

— Vi är olika i vår tolerans för förändringar, det gäller livet i stort. Personer som har ett behov att ha kontroll över sin tillvaro, både nu och framåt, kan därför få oroskänslor av förändringen i sig.

Anna Kåver konstaterar att ovisshet är en av ingredienserna som ofta finns med i oro.

 

— Den som påverkas starkt av att känna ovisshet för framtiden kan bli hjälpt av vara så konkret som möjligt formulera och skriva ner vad som oroar. Sedan gäller det att bedöma detta; är det något som går att tala med chefen eller kollegor om? Är det något som går att lösa, eller är det en mer generell oro?

 

Hon lyfter också fram vikten av acceptans, något som hon har skrivit en hel bok* om tidigare och även tar upp i sin senaste bok ”Dansa mjukt med tillvaron – Om mening, mod och möjligheter”. Hon skriver där om betydelsen av det ”icke-värderande beskrivandet” och att ”acceptans är rätt och slätt ett klarsynt beskrivande av verkligheten och att agera, eller inte agera, utifrån den verkligheten.”

 

— Det går inte att stirra sig blind på hur det borde vara, utan att till att börja med krympa tidsperspektivet hålla sig här och nu. Sedan gäller det att lösa de problem som går att lösa och att ta sig från problemperspektivet till något som är mer positivt och mindre destruktivt.

Anna Kåver pekar också på vikten av att vara medveten om att all oro inte är av ondo.

— Jag ser det som klok respektive giftig oro. Oro ingår i ett väldigt sinnrikt biologiskt program som vi alla har i oss och som syftar till att vi ska vara ”på tå” för det som kan skada oss. Om vi inte kände oro skulle vi till exempel inte värna om våra barn och äldre på samma sätt som vi gör.

För de flesta människor är oro bara något som ”naggar lite i kanten på tillvaron”, menar hon.

— Men om oron tar över kan den vingklippa hela livet, och man närmar sig den diagnos som heter GAD. Dessutom kan oro ge effekter som koncentrationssvårigheter, sömnstörningar och relationsproblem. Så det gäller att ta känslorna på allvar och söka hjälp vid behov.

* ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans” (Natur o Kultur, 2014). Anna Kåver har även skrivit bland annat ” Oro – Att leva med tillvarons ovisshet” (Natur o Kultur, 2017).