Att studera i par ökade delaktighet

Att integration är avgörande för ett bra studentliv, såväl akademiskt som socialt, finns det mycket forskning som visar. Upplevelse av delaktighet och samhörighet kan både leda till högre betyg och en vilja att fortsätta studera.

Att nå dit är en utmaning som har aktualiserats i Sverige i takt med att fler utländska studenter har sökt sig till våra lärosäten. På Chalmers tekniska högskola i Göteborg har man framgångsrikt prövat en metod där studenterna oftast har fått arbeta i par (metoden går även att använda på större grupper), och det var läraren – inte studenterna – som bestämde vem som skulle jobba med vem.

– Läraren spelar en viktig roll när grupperna ska sättas samman. Om man bara säger att ”ni ska jobba ihop två och två, välj själva med vem” leder det ofta till väldigt homogena grupper med par som till
exempel har samma nationalitet, kön, ålder, bakgrund eller ämnesområde, säger Becky Bergman, en av forskarna bakom studien.

På Chalmers delades studenterna, som läste en kurs på masternivå, in i par direkt när kursen började. På så sätt hade inga informella grupper inom den större gruppen hunnit bildas. Att studenterna ställdes inför andra utmaningar än när de själva väljer arbetspartner resulterade bland annat i minskad stress, att de akademiska och sociala skillnaderna upplevdes som mindre och en relativt bra arbetsfördelning.

Ett överraskande resultat var att kommunikation var en av de faktorer som studenterna värderade högst, något som går på tvärs med tidigare studier om interkulturella konstellationer. En trolig orsak till det var enligt Becky Bergman att få hade engelska som modersmål och därför var vana att kommunicera på ett andraspråk.

En annan omständighet var att kursen genomfördes digitalt
under pandemin. Det gjorde att en del studenter upplevde kommunikationen som ett avbrott i ett ganska isolerat liv.

– Samtidigt fanns det studenter som trodde att metoden skulle fungera ännu bättre om de fick träffas fysiskt. Då kan det vara lättare att ställa frågor, att småprata, dricka kaffe och lära känna varandra. Det skulle kunna göra det lättare för dem att lösa de problem de hade att arbeta med. Det skulle vara intressant att göra en liknande studie på studenter som träffas i verkligheten.

Just nu ges en kurs på Chalmers som är riktad mot lärare och handlar om just mångfald och inkludering. Där används metoden både praktiskt i undervisningen och som ett ämne som diskuteras.

– Som lärare är det viktigt att vara medveten om att det spelar stor roll hur arbetsgrupper sätts samman för att så många som möjligt ska integreras och känna sig engagerade. Det gäller särskilt i början av en utbildning. Om det handlar om att göra exjobb kanske det fungerar bättre att jobba ihop med någon man har lärt känna väl.

Enligt Becky Bergman finns det lite forskning gjord på hur lärare tänker när de delar in grupper av studenter eller elever för att genomföra olika uppgifter. Det gäller inte minst på tekniska utbildningar. För att få mer kunskap om det skulle hon själv vilja intervjua kursansvariga och programansvariga.

Metoden som har studerats på Chalmers kan ha fler användningsområden än utbildning.

– Jag tror absolut att den här metoden går att applicera på andra arbetsplatser. De flesta människor söker sig ju gärna till det kända. Det gör att det även på arbetsplatser kan bildas ganska homogena grupper, och där är det ju också våra specialiteter som styr, men det kan ändå vara bra att ha i bakhuvudet att mångfald och en blandning av olika bakgrunder kan skapa fler kreativa lösningar på problem, säger Becky Bergman.

Läs också: Studieteknik – så utvecklar du din grit

Läs också: Mindre studiegrupper ger bättre resultat

Läs också: Åtta vanor som hjälper dig att klara studierna