Fängelsechefen tror på människans förmåga till förändring

Förra året slogs ett dystert rekord. Det dödliga våldet nådde sin högsta nivå sedan Brottsförebyggande rådets (Brå) mätningar inleddes 2002. Siffran avspeglas i opinionen, där frågor kring lag och ordning har klättrat på agendan. Nästan hälften av svenskarna, 47 procent, känner oro i stor utsträckning för brottsligheten i samhället, enligt Brås nationella trygghetsundersökning 2020. Nio av tio svenskar tycker enligt den senaste SOM-undersökningen att det är ett ganska eller mycket bra förslag att skärpa straffen för gängbrottslighet.

Som chef för Sveriges största fängelse, Kumla-anstalten, följer Jacques Mwepu brottsutvecklingen från andra sidan, innanför fängelsemurarna. Han är inte förvånad över svenskarnas känslor.

– Det är så synligt numera. Våldet sker på öppen gata och är så hänsynslöst att det inte går att ignorera längre. Det är klart att det då skapar viss rädsla hos vanliga medborgare som lever sitt liv när man känner att man själv kan drabbas. Det är klart att man undrar: var ska detta sluta? 

För många av de gängkriminella är det på just Kumlaanstalten som det slutar. Här finns i skrivande stund 517 platser, alla fullbelagda. Trycket är högt på landets fängelser som i genomsnitt hade en beläggningsgrad på mer än 100 procent under förra året. Lägg därtill till de hundratals gripanden av tungt kriminella som har skett under 2020 och 2021 i samband med att de krypterade kommunikationsplattformarna Encrochat och Anom knäcktes. Många personer sitter därmed fortfarande i häkte i väntan på rättegång och ska beredas plats på en anstalt så småningom. 

– För oss innebär det att vi får en ansträngd situation eftersom det är många personer som kommer in samtidigt med hög våldskapacitet. När de som skjuter på varandra i samhället hamnar hos oss vill de fortsätta vara ledare, även ute på avdelningarna, och det är det vi måste brottas med. Det finns många negativa ledare hos oss nu.

Risken för otillåten påverkan – hot, våld eller andra påtryckningar – ökar därmed, och det blir svårare att få intagna att följa personalens anvisningar, delta i sysselsättning och andra behandlingsprogram, förklarar Jacques Mwepu.

– Det är ett tuffare klimat över lag. Vi vet att det är många klienter som vill delta på individnivå, men det är inte alla gånger det är möjligt när det finns andra som vill annat åt dem – och det är det svåraste. Sitter du och pratar med personalen kan du få problem; du ses som en tjallare. Det är ett bekymmer för mig, om vi inte kan nå intagna i samma utsträckning och på samma nivå som vi har gjort tidigare.

Lösningen – en utbyggnad av Kriminalvården – är i rullning, men det tar tid. 

– Nu uppstår ofta olämpliga konstellationer och påverkan mellan de intagna. När vi kan arbeta i små grupper i högre utsträckning kan vi skapa en relation till de intagna och jobba med beteenden på ett helt annat sätt.

Även om förutsättningarna just nu inte är optimala gör personalen allt de kan, konstaterar Jacques Mwepu.

– Man kan inte kapitulera och lämna avdelningarna åt negativa ledare. Vi har den stora utmaningen att erbjuda en lugn vardag och behandlingsatmosfär till dem som visar motivation till förändring. 

Kriminalvården i Sverige ska, utöver uppdraget att verkställa straff, jobba för att minska risken för återfall i brott hos de intagna. Det var just detta uppdrag som lockade Jacques Mwepu när han började sin bana som sommarvikarie på Hällbyanstalten.

– Jag ville hjälpa människor som hade problem med kriminalitet att återgå till ett vanligt liv, eftersom jag tyckte att det var en viktig roll i samhället. Här kunde jag göra nytta.

Läs också: Vidga perspektiven med bubbelhoppning

Drivkraften 23 år senare är densamma. Därför tvekade han aldrig när jobbet på landets största säkerhetsanstalt, med drygt 500 anställda, blev ledigt. 

– Jag har alltid velat ha den här tjänsten, för jag har tänkt att jag skulle kunna bidra till verksamheten och göra skillnad här. Dessutom gillar jag utmaningar. 

Jacques Mwepu, om någon, borde veta att människan har en förmåga att förändras och byta riktning – det har han själv gjort flera gånger. Under uppväxten i Kongo-Kinshasa var siktet inställt på att bli präst och han tillbringade därför gymnasietiden i kloster, där han påbörjade sin utbildning.

– Men så småningom valde jag en annan väg. Jag började läsa juridik på universitetet och skulle bli advokat. Vi växte upp i en situation där det inte fanns någon rättsstat och där allt var korrumperat. Jag ville jobba med mänskliga rättigheter och hjälpa dem som inte hade möjlighet att försvara sig juridiskt.

Sista året på universitet gick planerna i stöpet. Jacques Mwepu var poliskt aktiv och hade, tillsammans med andra klasskamrater, organiserat stora demonstrationer och markerat sitt missnöje mot regimen och det faktum att landet i praktiken fungerade som en enpartistat. 

– Det ledde till att man jagade mig och jag tvingades fly till Zambia. Där blev jag kvar ett par månader i flyktingläger innan jag blev utvald som kvotflykting genom FN. Jag fick välja mellan att åka till Kanada, Australien eller Sverige – och valde Sverige. Så blev det att jag en vinterdag plötsligt hamnade i Hallstahammar.

Han kände ingen i landet, kunde inte språket och kunde inte översätta sin juristutbildning till det svenska rättssystemet. I stället fick han börja om från noll. Att vägen inte har varit spikrak tror Jacques Mwepu avspeglas i hur han är som ledare. 

– Att ha gått genom prövningar och att ha klarat dem gör att jag har en trygghet i ledarrollen. Jag vet att vilka svårigheter vi än möter kommer vi att lösa dem. Det gör mig bra på förändringsledning.

Det faktum att han har arbetslivserfarenhet från betydligt tuffare miljöer än Kumla bidrar också till att han känner sig säker i rollen. Under ett par år arbetade han som rådgivare på uppdrag av FN vid organisationens insats i Elfenbenskusten. 

– Juridiksystemet och rättsapparaten hade kollapsat under inbördeskriget. De flesta anstalterna hade bränts ner och på dem som fanns satt folk som inte ens var dömda. Min uppgift var att implementera det som kallas för ”Nelson Mandela Rules”, FN:s regler som ska gälla för alla frihetsberövade människor.

Läs också: Intervju med Sargon de Basso

Efter Elfenbenskusten har fler internationella uppdrag följt, dels som chef för Kriminalvårdens internationella verksamhet, dels som kriminalvårdsexpert för EU:s räkning i Bryssel. Det är erfarenheter som ger perspektiv i det dagliga arbetet på Kumla, konstaterar Jacques Mwepu.

Den viktigaste lärdomen kommer dock från uppväxten i Kongo-Kinshasa. 

– Att växa upp i ett land helt utan rättsstatsprinciper har gjort att jag har insett att det viktigaste i livet är att värna om individens integritet. Allt jag gör genomsyras av det. Även om de intagna är svårstyrda och vi har problem med dem ska alla behandlas med värdighet. Vi måste tro på människans förändringsförmåga. 

Jacques Mwepus främsta lärdomar om ledarskap

1. Vänd prövningar till styrkor. ”Att gå igenom prövningar i livet kommer att ge dig en trygghet i ledarrollen. Man lär sig att man kommer att kunna lösa de svårigheter man möter. Det inspirerar en att leda med både kraft och ödmjukhet.” 
2. Kommunikation är allt. ”Kriminalvården får ett samhällsuppdrag i form av ett regleringsbrev som går till vår generaldirektör. Detta går i sin tur vidare till mig via Regionkontoret som ett verksamhetsuppdrag och ska sedan nå ända ut på golvet i form av konkreta arbetsuppgifter för dem som arbetar dagligen med de intagna. Där krävs hela tiden en jättebra kommunikation med personalen för att fördela och följa upp uppdraget.” 
3. Jobba med tillit och delaktighet. ”Hur duktig man än är som ledare kan man inte klara allt själv. Det är personalen som dagligen möter de intagna på avdelningen, och saker måste flyta på utan att jag eller mina underställda chefer är där. Så uppdraget ska förmedlas, men sedan litar jag på att personalen levererar. Alla på anstalten – från mig till den som jobbar på golvet – är ledare i relation till de intagna och tillsammans gör vi dagligen skillnad.”

Jacques Mwepu
Utbildning: Universitetsstudier i juridik i Kongo Kinshasa. Kandidatexamen i beteendevetenskap från Mälardalens Högskola och kriminologistudier på magisternivå vid Stockholms universitet. 
Bakgrund: Kriminalvårdsinspektör på anstalterna i Mariefred och Hällby. Utlandstjänstgöring i Elfenbenskusten på uppdrag av FN. Chef för Kriminalvårdens internationella verksamhet. Tillförordnad kriminal­vårdschef Örebro. Anstaltschef Hinseberg. Kriminalvårdsexpert vid EU:s utrikestjänst i Bryssel. 

Läs också: Anders Kompass visselblåste om övergreppen i FN