De samordnar forskare, politiker och bönder i projekt för livsmedelsproduktion

Efterfrågan på växtprotein spås öka med 20 procent årligen och nu tas initiativ för att kickstarta den svenska produktionen av bönor, ärtor, linser och lupin. Trots att det råder guldläge odlas nämligen försvinnande lite baljväxter i Sverige i dag, bara på cirka 2 procent av åkerarealen. Till och med små, innovativa svenska företag som lanserar nya vegoprodukter köper ofta råvaran från andra länder.

− Samtidigt ser vi att konsumenterna gärna vill köpa svenskodlat, så här finns stor potential, säger Lotta Törner, vd för Livsmedelsakademin, en Skånebaserad organisation som samlar olika intressenter inom livsmedelssektorn.

Även om det finns goda chanser att göra en bra affär på växtprotein har det varit svårt att få fart på den inhemska produktionen. Orsaken, förklarar Lotta Törner, är att värdekedjan involverar olika aktörer som är beroende av varandra. Som lantbrukare kan man inte hux flux satsa storskaligt på gråärt. Det innebär en alldeles för stor risk.

− Det räcker inte att det finns ett intresse hos konsumenterna och en nyfikenhet hos livsmedelsföretagen. Lantbrukarna behöver en säkerhet. De måste veta att någon vill köpa skörden, säger Lotta Törner.

Läs också: Så byggde entreprenörerna sitt bolag utan kapital

Problembilden delas av Åsa Lindberg, landsbygdsdirektör på länsstyrelsen i Skåne. För lite mer än ett år sedan satt hon och lyssnade på ett seminarium om växtprotein, och hörde vd:n för ett stort livsmedelsföretag beskriva utmaningarna.

”Vi skulle nog behöva samarbeta för att lösa det här”, sa han från scenen. Åsa Lindberg krafsade ner en anteckning i sitt block: ”Varför gör de inte det?”

Efter seminariet snurrade tankarna vidare. Kunde länsstyrelsen bidra på något sätt?

− Jag tycker inte att vi från det offentliga ska gå in och styra vad som produceras, utan företagen måste själva ha en vilja att satsa på de här produkterna, och bedöma att det går att få lönsamhet i det. Däremot tänkte jag att vi på länsstyrelsen kanske kunde hjälpa till med att sammanföra olika aktörer.

Läs också: Kvinna i börsstyrelse - "Finns inget facit för framtiden"

Sagt och gjort. I våras bjöds företrädare för skånska livsmedelsföretag, lantbruksföretag, universitet och forskningsinstitutioner in till länsstyrelsens residens i Malmö och i början av hösten offentliggjordes den gemensamma handlingsplanen ”Skånebönan”. Den har tagits fram av länsstyrelsen i Skåne, Region Skåne, Livsmedelsakademin och Lantbrukarnas riksförbund.

Handlingsplanen innehåller inga löften eller överenskommelser mellan de medverkande aktörerna, men ger uttryck för en gemensam vilja att göra Skåne till en ledande region för nya växtproteiner.

− Jag tror att Skånebönans viktigaste bidrag är att fungera som en plattform där man kan mötas och knyta kontakter, säger hon.
Arbetet med Skånebönan kommer att fortsätta under ledning av Livsmedelsakademin. Lotta Törner beskriver det som att skånska aktörer genom handlingsplanen har gjort en rivstart, fast att bygga upp en stark produktion av växtprotein kommer att ta tid.
När vi pratar om att marknaden för växtprotein ökar handlar det, i butikerna, framför allt om vegetariska halvfabrikat. Det är ett område där det behövs mer forskning, menar Lotta Törner. För att svenskodlade baljväxter ska bli storsäljande bullar, biffar och burgare i kyl- och frysdiskarna behövs mer kunskap om hur man får fram goda och nyttiga produkter.

− Vi behöver ta reda på mer om hur olika råvaror uppträder i livsmedlen. Hur smakar de tillsammans med andra ingredienser? Hur beter de sig när vi fryser ner och tinar upp dem, eller när de värms?

Både Lotta Törner och Åsa Lindberg ser att det finns en lucka i Sverige vad gäller förädling av växtprotein. Åsa Lindberg förklarar:
− Lantbrukarna säljer bönor, ärtor och linser, men det är i regel inte riktigt det livsmedelsproducenterna vill köpa. De vill köpa proteinet som ett mjöl eller som någon annan form av extrakt.

Läs också: Anpassa budgeten till osäkra tider - professorn om agil budgetering

För att den svenska produktionen av växtprotein ska kunna växa sig riktigt stor kommer det att behövas flera nya anläggningar för förädling av proteingrödor, menar Åsa Lindberg. Det rör sig om helt nya fabriker med nya typer av maskiner. Det kommer att bli dyrt.
− Det är inte lönt att bygga sådana anläggningar om man inte kan jobba med ganska stora volymer, säger hon.

I dagsläget finns bara en enda anläggning för förädling av proteingrödor i Sverige. Det är ärtproteinfabriken i skånska Bjuv, som invigdes av landsbygdsministern i början av året. I slutet av sommaren beslutade Lantmännen att de ska bygga en anläggning i Lidköping, så visst rör det på sig, men idén om en storskalig produktion av växtprotein i Sverige kan ändå verka avlägsen eller rent av visionär. Åsa Lindberg tror dock att vi står i en brytpunkt.

− Det är jätteroligt att jobba med detta. Man känner att det går i rätt riktning och intresset är verkligen enormt. Vi har fått stor uppmärksamhet för arbetet med Skånebönan och det är vi jätteglada för.

Även Lotta Törner är hoppfull. Hon ser att de stora aktörerna inom livsmedelsbranschen har börjat ta initiativ och det tror hon är avgörande.

− Hittills har utvecklingen av växtprotein drivits framåt av små, innovativa företag, men om svenskt lantbruk ska ställa om och börja odla de här grödorna storskaligt måste de stora livsmedelsproducenterna vara med. Det krävs för att ge lantbrukarna den säkerhet de behöver, säger hon.

Om stora svenska livsmedelsföretag ger sig in i matchen och börjar använda inhemskt odlade proteingrödor i sina produkter kan det generera många nya arbetstillfällen, tror Åsa Lindberg.

− Det handlar om både lågkvalificerade och högkvalificerade jobb inom till exempel produktutveckling, marknadsföring och ekonomi.
För hennes egen del väcktes intresset för växtprotein i relation till krisberedskapsarbetet i länsstyrelsen i Skåne.

− Med ett mer diversifierat lantbruk blir livsmedelsförsörjningen och samhället mer robust. I dag är Sverige bara självförsörjande på tre livsmedel: spannmål, socker och morötter. Vi är alltså på god väg mot en morotskaka, men i synnerhet när det gäller proteiner är vi starkt beroende av import.

− Coronapandemin och kriget i Ukraina har ökat krismedvetenheten och nu pågår ett arbete för att Sverige i högre grad ska bli självförsörjande på livsmedel, säger Lotta Törner.

I det sammanhanget ser hon att proteingrödorna spelar en viktig roll. Hon konstaterar vidare att satsningar på ökad produktion och konsumtion av växtprotein också är en viktig pusselbit i att klara klimatomställningen. Ett skifte från köttprotein till växtprotein innebär minskade utsläpp av växthusgaser och en effektivare markanvändning. När man odlar proteingrödor tänkta som mat till människor får man ut mer energi per kvadratmeter jämfört med om man använder marken för att odla djurfoder.

− Jag säger inte att vi ska sluta med köttproduktion. Det behövs också, men vi kommer att behöva äta mer grönt framöver, säger Lotta Törner.

Under hösten blev det en världsnyhet att Nya Zeeland överväger att införa en ”rap- och pruttskatt” på utsläpp av växthusgaser från kor och får. Förslaget beskrivs som viktigt för att landet ska klara sina klimatmål, men har väckt starka protester från landets köttbönder.
Lotta Törner ser inte att det är aktuellt med en motsvarande skatt i Sverige.

− Man måste ha i åtanke att Nya Zeeland har en väldigt stor djurindustri som står för en stor del av landets utsläpp. Så är det inte här, säger hon.

Läs också: Så får du team att högprestera

Hon tror att politikerna har en viktig roll i klimatomställningen, men när det gäller att skifta från köttprotein till växtprotein ser hon just nu inget behov av politiska påtryckningar.

− Vi har en växande marknad för växt­protein där konsumenterna vill äta mer grönt och samtidigt efterfrågar mer svenskproducerade produkter. Läget att ställa om har aldrig varit bättre.

Läs också: Så kan ledare använda tillitsbaserad styrning