Kriser – en potentiell grogrund för innovation

Bara under de senaste 50 åren har Sverige genomgått ett flertal lågkonjunkturer som alla har lett till kraftiga struktur­förändringar. Ett tydligt exempel är den svenska varvsindustrin som i princip utplånades av 1970-talskrisen. Även järn- och stålindustrin drabbades hårt, men kom tillbaka efter tuffa rationaliseringar och omfattande teknikutveckling.

Ungefär samma sak, men i andra sektorer, inträffade efter den ekonomiska krisen i början av 1990-talet, i vars kölvatten nya företag och branscher växte fram – inte minst inom informations- och kommunikationsteknik.

Läs också: Giggandet har fått en skjuts av pandemin

– Det är dock inte alla kriser som leder till innovation. De kriser i Sverige som gett mest drivkraft till innovation är 1930- och 1970-talskriserna samt krisen i början av 2010-talet, medan andra har haft en tydligare negativ betydelse, säger Josef Taalbi som är lektor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Tillsammans med kolleger har han byggt upp en databas över svenska innovationer. Den omfattar cirka 6 000 svenska innovationer från 1909 fram till i dag.

– Enligt vårt material utgör 1990-talskrisen något slags lägsta punkt när det gäller innovationer under de senaste 50 åren, även om det vände ganska snabbt uppåt.

Antalet innovationer sjönk sedan efter IT-kraschen i början av 2000-talet för att stiga igen efter krisen 2008–2009, då intresset för bland annat industriautomation ökade märkbart. Företagen tvingades i högre utsträckning anamma ny teknik.

Gunnar Wetterberg, historiker och tidigare bland annat samhällspolitisk chef på Saco och ansvarig för finansdepartementets långtidsutredningar, säger att det är tydligt hur e-handeln har fått fart framåt av coronapandemin.

Driver även denna kris på strukturförändringar?

– Delvis är det säkert så. Vi ser redan hur e-handeln har fått en extra knuff framåt, även om det var på gång sedan tidigare. Sam­tidigt jag tror att många tenderar att överdriva vad som händer. Om viruset inte muterar och blir ännu jävligare, om pandemin ebbar ut, tror jag inte att det blir sådana där jättestora omstruktureringar på grund av detta, säger han.

– Spanska sjukans första våg var ganska lindrig. Det var den andra vågen, efter att viruset hade muterat, som var så rälig och fick sådana oerhörda konsekvenser.

Till skillnad mot en del andra bedömare tror Gunnar Wetterberg inte att coronapandemin hotar globaliseringen. Internationella produktionskedjor har framför allt klippts av eller rasat ihop i samband med krig, inte sjukdomar.

Så hänger du med när arbetslivet förändras

– Den förra stora globaliseringen för drygt hundra år sedan knäcktes inte av spanska sjukan, utan av första världskrigets utbrott. Och då ska man komma ihåg att spanska sjukan var mycket värre än vad denna pandemi är. Dödligheten var mycket högre.

– Om en sjukdom inte blir alltför ödeläggande så finns de ekonomiska strukturerna kvar även efteråt.

Finns det inget exempel på en pandemi som lett till stora strukturomställningar?

– Digerdöden fick väldigt stor betydelse för hur hela samhällen och produktionen organiserades. Det berodde på att det var så oerhört stor del av befolkningen som dog, en tredjedel i Sverige till exempel.

Även om det är få sjukdomar och epidemier som, enligt Gunnar Wetterberg, lett till stora strukturomställningar, är det desto fler som har påskyndat teknikskiften.

– 1800-talets koleraepidemier till exempel spelade roll för introduktionen av städernas VA-nät.

– Det som jag är mest oroad för nu är att vi får det som efter 1990-talskrisen. Många människor har redan blivit av med jobbet. Det är inte säkert att alla kommer tillbaka i arbete, vilket var precis det som gav upphov till utanförskapet i början på 2000-talet. Nästan alla de som senare blev långtidssjukskrivna och förtidspensionärer hade tappat fotfästet under 1990-talskrisen. Det är det som vi ska var riktigt oroliga för den här gången.