Aspekt

Ledarskap

Nolltolerans mot ohederlighet är det enda tänkbara

Publicerad

Atsoko, ett skönhetsimperium i Afrika med bas i Tanzania, skulle bli hennes livsverk. I dag är skönhetskedjan såld – och Marie Englesson är expert på strategier för att motverka korruption. Nolltolerans är möjlig även i svåra miljöer, menar hon.

Butikerna i Tanzania saknade bra smink. Samtidigt lade kvinnorna i den snabbt växande medelklassen ner en stor del av sin inkomst på sitt utseende. Den som förstod att göra affär av det var en person som knappt ägde ett läppstift: Marie Englesson från Åhus.

Med en mager budget, baserad på sparpengar, investerande vänner och ett lån från Almi, startade hon Atsoko (swahili för ”marknad”) i Tanzania. Året var 2012 och hon bosatte sig i en lägenhet ovanför kedjans första butik. Till en början var det bara ett nytt äventyr att ge sig in i, en gräns att prova. 

– Det var inte så märkvärdigt som det låter. Som kommen från en icke-akademisk familj var det faktiskt ett större steg för mig att gå på Handelshögskolan i Stockholm, säger hon. 

I dag är Atsoko sålt efter en skattetvist med Tanzanias regering och Marie Englesson bor i Nairobi med sin familj. Hon är medgrundare till två nya startup-bolag och har släppt en bok om att driva hederliga bolag i en korrumperad miljö: Among friends and fraudsters: Building an honest business in a high-risk market.

Resan med Atsoko var slitsam, mycket därför att hon inte helt förstod vad hon gav sig in i när hon startade. De nya bolagen bygger hon på grunden av gedigen kunskap om korruption.

– Det är viktigt att göra rätt från början så att du inte får problem senare. Jag kommer att följa mina egna råd, konstaterar hon. 

Det ena nya bolaget utvecklar finansiella produkter som ska få fler kvinnor att spara och investera via mobilen. Det andra ska bygga en printplattform och en tjänst som afrikanska konstnärer ska kunna använda för att sälja i Europa. 

– Jag är obotlig visionär och entreprenör, men jag är mindre naiv i dag när det gäller att bygga bolag – särskilt att bygga bolag i ett högriskland, säger hon.

När Marie Englesson berättar om sin bakgrund använder hon ibland orden ”prestationsbaserad miljö”. De uttalas med en överraskande värme. Men att alltid göra sitt bästa har varit hennes nyckel, först på Handels och därefter på alla andra platser där hon kunnat växa.  

Efter ett sabbatsår från utbildningen, med praktik i Indien och Malaysia, exjobb på ILO och en tid vid Exportrådet sökte hon sig vidare till det globala telekombolaget Millicom. Som en av de första anställda på huvudkontoret i Luxemburg blev hon direkt utskickad till Sri Lanka, och sedan till Kongo-
Kinshasa, Senegal och Rwanda. Vid fyllda 31 hade hon många års erfarenhet av internationellt arbete, merparten i Afrika. Självförtroendet var gott när planerna på Atsoko föddes.

Att Världsbanken rankade Tanzania som nummer 131 av 189 på listan över de mest affärsvänliga länderna stoppade henne inte. Hon arbetade ett par år i Sverige efter sin tid på Millicom för att få vara nära sina föräldrar. Då de båda gick bort på kort tid fick ett nytt land en ny betydelse. 

– Just då var det skönt att få komma i väg till en ny miljö; jag behövde det. Jag hade ingenting som band mig i Sverige och jag hade bra kontakter i Tanzania. Det var rätt tid att starta något eget.

Marie Englesson var inställd på hårt arbete, men det blev slitsamt på ett annat sätt än hon föreställt sig. Mutförsöken mot företaget avlöste varandra och Atsoko drabbades av interna stölder. 

Ett större bedrägeri i en av butikerna blev avgörande eftersom det avslöjades samtidigt som hon bestämt sig för att ta in fler investerare och skala upp bolaget. Ett investerar-nätverk med kopplingar till Handels var beredda att gå in med fem miljoner kronor,
men det skulle inte gå att expandera med problem i företaget. Hon behövde göra klart för alla att Atsoko drevs med nolltolerans mot olagligheter, och hon började att bena ut anledningarna till att de förekom. 

– I början tog jag det väldigt personligt när anställda stal. Det var människor jag hängde med om dagarna, vi lunchade och åt middagar tillsammans. Jag behövde förstå vad som fick det att hända. 

En grundläggande förklaring är att Tanzania enligt Marie Englesson saknar ett fungerande välfärdssystem, har svaga samhällsinstitutioner och underbetalda lägre tjänstemän. Här finns en kultur av korruption som är svår att bryta: ”alla” gör det, på grund av tillfälle och behov. Tjänstemannen ”saknar” dokument som mirakulöst återfinns vid en muta, den anställde vars familjemedlem drabbas av sjukdom stjäl för att betala sjukvård och medicin. 

Tillsammans med medarbetare som Marie Englesson hade stort förtroende för skapade hon strategier. En bestod i att dämpa behovet av stöld. Företaget började låna ut pengar till anställda i svårigheter. Om lönen inte räckte till vid sjukdom i familjen, då gick det att ta ett lån. 

Men hon fick också lägga bort sin svenska, tillitsfulla ledarstil. In kom övervakningskameror och rutiner för att minska möjligheter till stöld, liksom en intern tribunal av anställda som fick rycka in när bedrägligt beteende uppstod. Den som inte lyckas förklara sig inför tribunalen säger upp sig själv, ett tillvägagångssätt som är vanligt i Tanzania. 

Strategierna fungerade. Under de fyra år som följde hade bolaget bara ett fåtal fall av bedrägeri. Externt förstod tjänstemännen så småningom att Marie Englesson återkom med jurister så många gånger som det krävdes, hellre än att betala en muta.

– Man kan inte bara vara lite korrum-perad. Man är ärlig, eller så är man korrumperad. Nolltolerans mot ohederlighet är det enda hållbara, säger hon. 

I dag är hon oerhört stolt över framgångsåren med Atsoko. År 2017 hade kedjan expanderat till sju butiker och hade ett etablerat rykte om hederlighet i affärer.

Hon berättar att framtiden såg ljus ut när Atsoko plötsligt drabbades av ett skattekrav på nära 1,5 miljoner kronor. Enligt Marie Englesson var kravet illegitimt, men Tanzania Revenue Authority  – det tanzaniska motsvarigheten till Skatteverket – har enligt lag rätt att skönstaxera utan att det finns några fel i den inlämnade deklarationen, och den nya regeringen hade ett behov av att få in skattepengar.

Hon förklarar att Tanzania Revenue Authority satt i system att skönstaxera nästan alla bolag, då de förutsatte att de flesta bolag fifflade med skatten. Skönstaxeringen löstes sedan oftast genom en överenskommelse. Hon själv såg en sådan lösning som orimlig eftersom den lagstadgade skatten redan var inbetald.

– Vi lyckades bygga upp en fantastisk verksamhet på laglig grund, men att överklaga skönstaxeringen visade sig vara i princip omöjligt. När lagen missbrukas på det sättet av en myndighet blir det ohållbart att driva ett företag. Jag sålde. I dag har de nya ägarna av Atsoko valt att betala av skattekravet för att kunna gå vidare, berättar hon.

I sin bok skriver Marie Englesson att alla kan korrumperas och att en tydlig anti-korruptionslinje är ett måste.

– Vi diskuterade aldrig korruption på Handels, men ser man det inte som ett problem kan det gå väldigt illa. Jag har intervjuat människor som inte insett att de har gjort något fel, trots att de dömts för korruption. För dem har det ofta handlat om att lösa ett problem i stunden, konstaterar hon.

Själv har hon suttit tillräckligt många timmar i tjänstemannakontor för att intuitivt förstå mekanismerna, men mutpengar är oreglerade pengar – de går ofta rakt in i ny brottslighet. Här finns ingenting att rättfärdiga, och svenskar är inte bättre än andra, påpekar hon:

– Vi rankas som nummer tre på Transparency Internationals korruptionsindex, men både Telia Sonera och Ericsson finns med på topp 10-listan över högsta böter i fällningar under Foreign corrupt practices act, USA:s antikorruptionslag. Det tycker jag är intressant. Vi bidrar till korruptionen i världen, men inte hemma. 

 

Maries lärdomar om att möta korruption:

Okunskap är ingen ursäkt. Gör din egen rekognosering av affärsmiljön. Kolla upp lokala lagar och regler och förstå hur det juridiska systemet fungerar. 

Nätverka med andra företagare, jurister och rådgivare i landet. Upparbetade kontakter är viktigt om du får problem.

Tillit till dina anställda är bra, men tydliga regler och kontroller är nödvändiga.

 
Marie Englesson

Bakgrund: Civil­ekonom från Handelshögskolan i Stockholm, Millicom, Tele2 och Atsoko.

Nuvarande engagemang: Styrelseordförande för Beautyclick.co.ke, medgrundare i två nya startups.

Om fackförbund: ”Som chef och arbetsgivare åt anställda som var socialt utsatta i Tanzania, insåg jag hur viktigt facket och det sociala skyddsnätet är
i Sverige, både för chefer och anställda. Som arbetsgivare i Tanzania kände jag ett stort personligt ansvar för mina anställda, eftersom de ofta inte hade någon annan att gå till när de behövde hjälp. Det är svårt att balansera sådana relationer som chef när du samtidigt ska leda ett bolag. Jag önskade ofta att det hade funnits en facklig part att diskutera och hitta lösningar med när bolaget handlade i kniviga situationer med anställda, eller när anställda behövde hjälp.”

Text: Marika Sievertsson.  Foto: Fredrik Lerneryd