Aspekt

Arbetsmiljö

Åklagaren: Jag känner mig ensam och utsatt

Publicerad

När miljöåklagare Åse Schoultz lämnade rättegången om ett jaktbrott satt det en skruv inkörd i bakhjulet på den civila polisbil som eskorterade henne.

Åse Schoultz berättar att hon i möjligaste utsträckning håller sig undan sociala medier och undviker att läsa vad som skrivs om henne.

– Jag vill försöka göra mitt jobb så korrekt som möjligt och vill inte ge människor möjlighet att påverka mig. Jag hör av kamrater att det är bra att jag inte har sociala medier. Det skrivs så väldigt mycket negativt om mig där. Ja, egentligen bara negativt, säger hon och uppmanar oss att söka på hennes namn på nätet. Upp kommer mindre trevliga beskrivningar av henne, men också krav på att hon ska få sparken.

I över 20 år har Åse Schoultz arbetat som åklagare och handlagt en mängd olika typer av ärenden. Inga har väckt sådana känslor, ibland direkt hat, som när det har handlat om jakt, framför allt på varg.

I dag är hon miljöåklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott.

– Även om jaktbrotten – vi handlägger brott relaterade till våra fredade djur, det vill säga varg, björn, järv, lo och kungsörn – utgör en minimal del av det som jag gör så tar de ofantligt mycket tid och kraft i anspråk. Det är sådana otroligt starka känslor kring de här djuren, framför allt vargen.

– Vi åklagare som sysslar med detta anmäls till höger och vänster. Det hävdas att vi har egna agendor, är vargkramare, partiska, trakasserar jägarkåren och mycket annat.

Åse Schultz berättar att angreppen mot henne tog fart under hösten 2014 i samband med en förhandling i Mora tingsrätt. Ett antal personer misstänktes för att illegalt ha jagat varg och stod åtalade för grovt jaktbrott.

– När jag som åklagare kom till tingsrätten möttes jag av två busslaster med demonstranter. Många hade med sig plakat med direkta personangrepp på mig. 

– Efteråt blev jag eskorterad av en civil polisbil dit jag då bodde. På väg därifrån fick polisbilen punktering. Det satt en skruv inskruvad i bilens ena bakdäck.

Hur har din arbetsgivare agerat?
– Även om min arbetsgivare försöker stötta känner jag mig otroligt ensam i detta – ensam och utsatt. Det är som att alldeles ensam kastas ner med fallskärm i ett minerat land. Jag tycker att ledningen borde försvara oss bättre i media, men det bör ske vid rätt tidpunkt. Annars kastas det bara ännu mera ved på brasan.