Kompetensbehovet kan lösas med invandrade akademiker

Samtidigt som Arbetsförmedlingen räknar med att det år 2024 kommer att saknas 100 000 välutbildade om inget radikalt in­träffar har många invandrade akademiker svårt att få jobb på ”rätt” nivå, vilket bland annat en studie från Region Skåne om hög­utbildade flykting- och anhöriginvandrares kvalifikationsmatchning i Sverige visar.

Studien omfattar 60 000 personer som invandrade till Sverige mellan 2001 och 2012 från Afrika, Mellanöstern och delar av övriga Asien och var mellan 20 och 54 år när de kom hit. I undersökningen, som baseras på mikrodata från SCB, ingår inte arbetskrafts- och studieinvandrare.

Efter sex år i Sverige var en av tio kvalifikationsmatchade, det vill säga hade ett jobb som motsvarade deras utbildningsnivå. Efter tio år var andelen 15 procent, vilket kan jämföras med drygt 75 procent för högutbildade som är födda i Sverige.

• Kvalifikationsmatchningen var påtagligt bättre för dem som kom från exempelvis Iran och Indien än från Afrika eller Sydostasien.
• Personer som kom till Sverige 2009–2012 blev kvalifikationsmatchade snabbare än de som invandrade tidigare, förmodligen för att senare års bristsituation på arbetsmarknaden har tvingat arbetsgivare att rekrytera utlandsfödda i större utsträckning.
• Män fann i allmänhet ett högkvalificerat jobb snabbare än vad kvinnorna i gruppen gjorde.

Enligt studien har validering och kompletterande studier i Sverige mycket stor betydelse för möjligheten att etablera sig på svensk arbetsmarknad. 90 procent av dem som har fått sin utbildning och sitt kunnande bedömt och validerat av Socialstyrelsen och fått en svensk legitimation – exempelvis sjuksköterska och läkare – var efter åtta år i Sverige kvalifikationsmatchade.

Av dem som hade tagit en examen vid ett svenskt lärosäte var motsvarande andel 60 procent och drygt 20 procent för dem som hade studerat utan att ta någon examen eller bara fått sin tidigare utbildning bedömd av Universitets- och högskolerådet (UHR).

Av dem som inte hade gjort någon av ovanstående var det knappt tio procent som efter åtta år i Sverige hade ett jobb som motsvarade deras utbildningsnivå från hemlandet. Extra svårt hade de med en utländsk utbildning riktad mot oreglerade yrken. Få som hade utbildat sig inom till exempel samhällsvetenskap, juridik, ekonomi eller administration uppnådde kvalifikationsmatchning. För dem med en inriktning mot pedagogik eller teknik var andelen något större, men långt ifrån de med validerad hälso- och sjukvårdsutbildning.

Ju äldre en person var när hen kom till Sverige, desto svårare hade personen att etablera sig på arbetsmarknaden. Studiens författare Henrik Bengtsson, dåvarande analytiker på Region Skåne, menar att det är mycket tydligt hur chanserna att få ett kvalificerat jobb ökar för den som i Sverige får sin utbildning från hemlandet bedömd och som därefter kompletterar den, även om det bara handlar om kortare utbildningar.

Anders Barane, utredare vid Sveriges kommuner och regioner, säger att vad gäller sjukvårdens legitimationsyrken finns det en tydlig och enhetlig process med bland annat validering, kunskapsprov, praktisk tjänstgöring och språkkrav som det ibland kan vara tufft att ta sig igenom.

– När man dock väl har gjort det och fått sin legitimation har man också ett intyg på sin kompetens. För andra kan det vara extra viktigt med praktik och olika praktikprogram som gör det enklare att komma in på en arbetsplats och visa vad man kan. Det ger också viktiga kontakter.

Anders Barane lyfter fram det så kallade Jobbsprånget, som vänder sig till nyanlända akademiker med en högskoleexamen inom teknik, naturvetenskap eller ekonomi och matchar mot arbetsgivare, som vill anställa som exempel på ett framgångsrikt praktikprogram.
– Det finns fler exempel på lyckade satsningar och projekt. Man skulle behöva satsa mer på det man ser fungerar.

År 2019 presenterade SCB resultatet av en enkätundersökning bland utrikesfödda i åldern 25–64 år med minst en treårig eftergymnasial utbildning som invandrat till Sverige mellan 2006 och 2017:
• Sju av tio hade arbete som huvudsaklig sysselsättning. Motsvarande andel bland inrikesfödda var nio av tio.
• Bland utrikesfödda hade omkring 55 procent ett arbete som överensstämde med deras utbildning, medan andelen för inrikesfödda var knappt 80 procent.
• Var fjärde utrikesfödd hade ett arbete som inte krävde högskoleutbildning, medan motsvarande andel bland inrikesfödda var omkring sex procent.
• Drygt hälften av dem som hade invandrat till Sverige av asylskäl hade arbete. Bland dem som hade invandrat till Sverige för att arbeta var andelen nio av tio.

– Det är oftare invandringsorsak än utvandringsland som avgör hur det går för en person. Det går i allmänhet bra för den som kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare eller som anhöriginvandrare till en som är född i Sverige. De som har svårt är framför allt asylinvandrare och anhöriga till tidigare asylinvandrare, säger Patrick Joyce som är chefekonom på arbetsgivarorganisationen Almega och som tidigare bland annat har arbetat som forskare (arbetsmarknad och integration) vid det näringslivsknutna forskningsinstitutet Ratio, utredningschef vid riksdagens revisorer och politiskt sakkunnig (L) i Regeringskansliet.

Enligt vad de svarande själv uppgav i SCB:s undersökning var den vanligaste orsaken till att välutbildade utrikesfödda hade svårt att få arbete inom sitt utbildningsområde brist på kontakter, språksvårigheter och begränsad yrkeserfarenhet.

– Sysselsättningsgraden bland utrikes­födda akademiker är i allmänhet bra. Många arbetar dessutom i ”rätt” bransch och gör god nytta, även om de är kvalificerade för att arbeta på en högre nivå. Kompetens kan gå till spillo när människor arbetar med något som de är överkvalificerade för.

– Samtidigt är arbete alltid bra. Det ökar möjligheten att lära sig svenska, hur det svenska samhället fungerar och man får kontakter, men det är bra om man kan komplettera sin utbildning så att man på sikt kan komma dit man vill.

Varför är det så många som inte får jobb på ”rätt” nivå?
– Förutom språksvårigheter kan en förklaring vara att svenska arbetsgivare är osäkra på kvaliteten på personernas utbildning. Sverige är dessutom ett nätverksberoende land, inte minst på akademikernivå går många jobb via kontakter.

– Det är viktigt att få sin utbildning bedömd av svenska myndigheter. Bara det ökar chansen att få jobb. Sannolikheten ökar ännu mer om man genomgår kompletterande kurser och utbildningar. Att ha blivit antagen till en fortsättningsutbildning innebär dessutom att universitet går i god för att man har en grundutbildning och nödvändiga baskunskaper för att studera vidare, vilket ökar chansen till jobb markant, säger Patrick Joyce.

Läs också: Utlandsfödda mer utsatta för mobbning på jobbet

Läs också: Hon tar dig in i stängda rum

Läs också: Så är det att vara mentor